En författare som jag har läst ganska många böcker av är Joyce Carol Oates. Ändå återstår väldigt många att läsa, hon är ju så produktiv, så bland hennes böcker bör finnas många fina läsupplevelser som väntar. Till idag har jag valt tre bra romaner som jag har läst sedan jag började blogga. När jag nu skriver om dem alla tre ser jag många gemensamma nämnare. Familjer som går sönder på grund av brott. Fäder som går ner sig. Men de är ändå mycket olika. I Lilla himlafågel får vi uppleva en sönderfallande liten stad med stor arbetslöshet. I Karthago kritiserar författaren USA:s krig i Irak och det amerikanska fängelsesystemet. Och i Det var vi som var Mulvaneys skriver Joyce Carol Oates mer ingående om en familj och om hur de olika familjemedlemmarna förhåller sig till varandra. Alla tre är stora rika romaner. De innehåller mycket.

Lilla Himlafågel handlar om Krista som växer upp i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna, en stad som var mer välmående förr men där många arbetsplatser är nedlagda. Kristas pappa blir anklagad för att ha mördat en kvinna. Romanen kom 2009 på originalspråket med titeln Little Bird of Heaven. I svensk översättning kom den 2011.

Det var vi som var Mulvaneys kom 1999 på svenska och 1996 på originalspråket med titeln We Were the Mulvaneys. Den handlar om en familj som faller sönder och den utlösande faktorn är att dottern Marianne blir våldtagen på en high school-fest.

Karthago handlar också om en familj som faller sönder. Den utlösande faktorn här är är att den yngsta dottern försvinner och den äldre dotterns pojkvän anklagas för att ha mördat henne. Karthago kom 2014 på originalspråket och samma år på svenska.

Nu vill jag gärna veta vilka författare de andra bokbloggarna har valt. Om du också är nyfiken på det kan du gå till Ugglan & Boken.

Ujujuj, nu blev det svårt, men det har jag faktiskt inget emot. Det är bra att tänka till lite extra och också att påminnas om böcker som har funnits länge i läslistan men ändå inte blivit lästa. En sådan bok är Stenblödning av Ibrahim al-Koni. Den handlar om en ung beduin och om beduinernas heliga djur, mufflonfåret. Gamla seder och föreställningar sätts i motsättning till modernt rofferi. Ibrahim al-Koni kommer från Libyen och Stenblödning kom i svensk översättning 2003.

När det gäller sax tar jag kanske till en nödlösning, men Själamakerskan av Michela Murgia är sannerligen ingen dålig roman, tvärtom. Den utspelas på Sardinien och handlar om Maria som kommer från en fattig familj och den äldre kvinnan Tzia som adopterar henne när hon är sex år. Någon sax kan jag inte minnas nämns i berättelsen, men Tzia är sömmerska och lär också Maria hantverket. En sömmerska måste ju använda sax som ett av sina arbetsredskap. Själamakerskan kom 2009 på italienska och översatt till svenska 2012.

Påse – det får bli papper istället och då väljer jag August Strindbergs novell Ett halvt ark papper. Det är en mycket kort novell som innehåller två år av en människas liv. Den har ett djup som man inte kan tro är möjligt att få fram på knappt två sidors text. Mycket rörande.

Om du vill ha fler boktips på temat Sten, sax och papper eller påse kan du gå till Ugglan & Boken.

Det är ofta svårt att välja ut tre böcker som de bästa har jag har läst och den här våren är inget undantag, så jag beslöt mig för att dela in trion i kategorier för att underlätta lite. Men uppgiften att välja roman var trots det inte så lätt att göra. Skulle jag välja Kvinna sedd bakifrån eller Stoner som jag nyss läst? Det fick bli Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung Det är en mycket fin roman om ett konsnärsäktenskap och den handlar om Ida Ilsteds äktenskap med målaren Vilhelm Hammershøi och kom i svensk översättning 2022.

Bästa fackbok var utan tvivel Afghanerna av Åsne Seierstad. Hon har återvänt till Afghanistan efter att talibanerna har kommit tillbaka och hon har intervjuat tre människor varav en är taliban. Hon tar också upp fakta, omvärldens påverkan och Afghanistans historia. Åsne Seierstad är bra på att levandegöra människors tillvaro. Mycket i boken handlar om kvinnornas situation som vi ju vet har blivit allt sämre sedan talibanerna åter kom till makten. Afghanerna publicerades översatt till svenska i år.

När det gäller bästa biografi gjorde jag det lätt för mig som hittade på en sådan kategori. Jag har nämligen endast läst en biografi under våren, men den är också väldigt bra. Det är Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutsson. Elin Wägner var journalist och författare och en betydelsefull person i kampen för kvinnlig rösträtt och för fred. Hon var också den andra kvinnan som blev invald i Svenska akademien. I boken framstår hon som en komplicerad människa som inte alltid hade rätt, enligt min åsikt. Biografin publicerades 2020 men jag har alltså inte läst den förrän i år.

Det var mina tre läsvärda böcker. Om du vill veta vad andra bokbloggare har läst kan du gå till Ugglan & Boken.

En fördel med tisdagstrion är att den leder till att jag plockar ut böcker från min läslista som det annars skulle ha dröjt mycket längre innan jag läste. Så har jag alltså nyligen läst Absolut noll av Anna Fock. En nolla är ju rund. Romanen utspelas i St Petersburg och handlar om ett gäng ungdomar och huvudpersonen Nikita är bög. Det är en levande skildring av människor och av en stad där bögar lever farligt och där polisen är korrumperad. Absolut noll kom 2013 och nu tio år senare har situationen sannerligen inte förbättrats för Nikita och hans vänner.

Cirkelns fyra hörn av Jerker Virdborg är ny i år. Den handlar om Per som fyllde fyrtio för några år sedan. En söndag tar hans far med honom på en guidad tur i Stockholm. Han har hyrt den lilla bussen så det är bara fadern Per och den kombinerade chauffören och guiden som reser runt i staden. Cirkelns fyra hörn är en berättelse där allting flyter, är fragmentariskt och kaotiskt och där fadern avslöjar familjehemligheter mitt bland utflyktsmål, guidetexter som kommer ur högtalarna och fikastunder med termoskaffe i ett dimmigt Stockholm.

Det här runda temat var lite svårt ändå, tyckte jag, så vilken bok skulle bli den tredje? Som ni ser tjatar jag återigen om Månen vet inte av Niklas Rådström. Men den boken är faktiskt värd att tjatas om, en mycket fin barndomsskildring baserad på Niklas Rådströms förhållande till sin farmor. Läs den gärna om du inte har gjort det. Månen vet inte är den första delen i en självbiografisk trilogi. De andra delarna är Medan tiden tänker på annat och Spårvagn på Vintergatan. Månen vet inte kom 1989.

Vill du ha fler boktips kan du gå till Ugglan & Boken. Det är därifrån vi får alla spännande teman till tisdagstrion.