Under en period läste jag allt jag kom över av Torgny Lindgren (1938-2017) och när jag såg Norrlands akvavit i bokhyllan var jag övertygad om att jag hade läst den. Men så tittade jag på årtalet. Den kom ut 2007 och allt mitt läsande av Torgny Lindgrens böcker ägde rum tidigare. Så detta är alltså en hyllvärmare och den vill jag läsa framöver.
På bokens baksida läser jag att enligt författarens egna ord hade han länge velat skriva om avkristningen och avfolkningen av Västerbottens inland. Jag citerar från baksidestexten:
Predikanten Olof Helmersson gav upphov till en mäktig väckelse i det inre av Västerbotten i det tidiga femtitalet. Sedan dess har han börjat misstänka att tron är ett villospår. Han reser tillbaka femtio år senare för att omvända de omvända, bara för att konstatera att det har de själva redan gjort.
Norrlands akvavit ska vara en berättelse om otro och död och om ett synnerligen rart brännvin, en berättelse skriven med ett leende allvar. Och den vill jag som sagt läsa.
Norrlands akvavit av Torgny Lindgren, Norstedts 2007.
Det här veckan fick vi ett lätt ämne från Ugglan & Boken visade det sig när jag tänkte efter. Det vimlar av böcker med bara ett ord i titeln. Jag valde tre böcker som jag har läst under vart och ett av de år som jag har bloggat, alltså 2018, 2019 och 2020.
Först har vi 2018 då jag läste Indignation av Philip Roth. Om en ung man och en far som båda är indignerade fast kanske av olika orsaker.
I mitten ser ni Vinterträdet av Ellen Mattson. Ett sammansatt ord i titeln. Den handlar om Greta Garbo och hennes fiktiva sekreterare och den läste jag 2019.
Och sist men inte minst en bok som har nästan den kortaste titel man kan tänka sig, de av Helle Helle. Den har jag läst i år och den handlar om en mamma och hennes tonårsdotter.
Alla titlarna är länkar eftersom jag har skrivit om böckerna. De är mycket olika men samtidigt bra romaner, alla tre.
Om du går till Ugglan & Boken hittar du fler böcker med ett ord i titeln.
Ja det gör vi, vi fyller på i våra hyllor och alldeles nyligen ringde vår trevliga brevbärare på dörren och räckte fram ett bokpaket med de här pocketböckerna som vi köpt till ett billigt pris.
Insekt av Claire Castillon föll jag för direkt, antagligen på grund av att vi hade insekter som tema i Tisdagstrion härom veckan. Från Skåne av Victoria Benediktsson tyckte jag verkade intressant och Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård har jag länge velat läsa eftersom jag har läst både Välkommen till Amerika och Oktoberbarn med behållning.
När en Marguerite Duras-pocket dök upp när jag skrollade bland de billigare pocketböckerna slog jag till direkt. Att den kontrafaktiska boken också hittade hem till oss beror visserligen på min man men jag kan också gott tänka mig att läsa den. Det är spännande att fundera på vad som hade hänt i historien om det som hände inte hade hänt.
Så kan det gå i böckernas underbara värld. Det börjar bli ganska trångt på min bokvagn så det är bara att fortsätta läsa. Härligt!
Här har vi då en brittisk gangsterthriller med Michael Cane på framsidan. Det beror på att historien är filmatiserad och filmen hade titeln Get Carter som boken också fick efter det, eftersom filmen blev en succé. Filmen kom 1971 och boken 1970 men först hette den Jack’s Return Home men fick alltså sedan samma titel som den populära filmen.
Get Carter blev Ted Lewis genombrott. Han levde mellan 1940 och 1982 och förutom att skriva kriminalromaner arbetade han som animatör inom film och tv och skrev också manus för televisionen. Get Carter blev början för ”the noir school of British crime writing” enligt Wikipedia.
Get Carter är filmatiserad ytterligare två gånger, med titeln Hit Man 1972 och återigen med titeln Get Carter 2000 med Sylvester Stallone i huvudrollen.
Från bokens baksida: Doncaster, and Jack Carter is home for a funeral – his brother Frank’s. Frank’s car was found att the bottom of a cliff, with Frank inside. He was not only dead drunk but dead as well. What could have made sensible Frank down a bottle of whisky and get behind the wheel? For Jack, his death doesn’t add up. So he decides to talk to a few people, do some sniffing around.
Kommer jag att läsa den här boken? Troligast inte. Den ska vara en ganska bra historia i sin genre säger min man, men det finns ju så många böcker.
När jag var barn vimlade det av tanter och farbröder. Alla vuxna i mina föräldrars ålder eller äldre var nämligen sådana. Men det var då det. Nu är en farbror en gammal man på minst 90 år, som knappt kan gå. En tant däremot kan vara mycket vital, till och med dänga handväskan i huvudet på en högerextremist, men hon är mycket begränsad, klär sig mest i brunt och beige, handarbetar, lagar mat och hänger inte med i de nya trenderna. Missförstå mig nu inte. Det är inget fel på allt det där, det har bara nedgraderats. Men den bilden av tanten är helt missvisande. Tanter kan vara politiker, författare, företagsledare. Med mera. Själv kallar jag mig mösstant, så fram för tanter och farbröder. Eftersom jag är tant är jag gift med en farbror, fast han är inte 90 än.
Nej, till saken! Tanter och farbröder i litteraturen alltså. Då är mitt första exempel Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Där finns tanter och de är inte att leka med. De kan vara rent otäcka. Tanterna i tjänarinnans berättelse och i The Testaments är nästan som en nunneorden. De får inte gifta sig. Men å andra sidan får de läsa. Och de har en viss makt, dels över flickorna och tjänarinnorna som de utbildar och dresserar, dels har de en viss makt över det hårda regelverk som bestämmer vad kvinnorna får göra – ja mest vad de inte får göra. I ursprungsspråket kallas de Aunties och det får mig genast att tänka på Hemsöborna där Karlsson tilltalar madam Flod med moster, något jag antar var vanligt förr i världen, ett allmänt tilltal som inte behövde betyda att man var släkt. I alla fall läste jag Tjänarinnans berättelse förra året. Den rekommenderas varmt. Titeln är en länk.
Min andra bok blev Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, Elsa Beskows berättelser om Petter och Lotta och de tre tanterna. Jag misstänker att jag inte blir ensam om det exemplet idag. I dessa böcker finns också passande nog en farbror, nämligen farbror Blå.
Och det för mig vidare till nästa bok, Niklas Rådströms Medan tiden tänker på annat. Det är andra delen i en trilogi med självbiografisk grund och den handlar om pojken Axel och hans morfar som betyder mycket för honom eftersom hans pappa är frånvarande. Morfadern är typiskt sådan som vi med hjälp av våra fördomar tänker att en farbror är: Gammal, går med käpp och lyfter på hatten som hälsning till folk han möter. Medan tiden tänker på annat är en mycket bra bok, kärleksfull och sorglig. Titeln är en länk.
Den som tänker ut alla teman vi har i Tisdagstrion är Ugglan och Boken. Gå gärna dit så hittar du fler tanter och farbröder.
Gary Larson (1950-) är en amerikansk skämttecknare och hans alster har publicerats i en mängd tidningar. Den här boken på drygt nittio sidor innehåller alltså skämtteckningar och min man uppskattar dem mycket. Det är alltså han som har fört in Gary Larson och hans teckningar i vårt hem och det är han som tycker att de är roligast. Själv har jag inte tittat mycket på dem och när jag har gjort det har jag inte skrattat lika mycket som han. Jag ler lite ibland. Humor är ju så personligt.
Så jag kommer nog aldrig att närstudera den här hyllvärmaren. Men huvudsaken är att många människor har glädje av de här skämtteckningarna. Vi behöver skratta och le.
Cows of our Planet – a Far Side collection av Gary Larson, Warner Books 1992.
Det finns en hel del insekter i böcker och boktitlar upptäckte jag när jag funderade på dagens tema. Detta är mina tre:
Först har vi Flyg fula fluga av Patricia Cornwell. Under en tid läste jag alla böcker jag kunde hitta på biblioteket om rättsläkaren Kay Scarpetta och det här lär vara en av dem. Jag är inte helt säker på att jag har läst den. Det finns ganska många och det kan ibland vara svårt att skilja olika thrillers och deckare från varandra. Men de jag läste av Patricia Cornwell tyckte jag i alla fall var väldigt spännande. Titeln är en länk till förlagets text om boken.
Mörk fjäril av Margaret Drabble har jag läst och skrivit om här på bloggen. Den mörka fjärilen är Björkmätaren som finns i både en ljusare och mörkare variant. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.
Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén läste jag för länge sedan. Den handlar om kärlek och svartsjuka, om egoism och ansvar för andra människor. Den gjorde stort intryck på mig när jag läste den och titeln kommer från att en av personerna i den forskar på kackerlackor. Titeln är en länk till förlagets text om boken.
Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler tips på böcker med insekter och småkryp.
Nej, det här är inte en biografi över Lill Lindfors artistliv. Det är snarare ett stycke kvalificerat tjejsnack, ett långt samtal mellan journalisten Agneta Lagercrantz och artisten Lill Lindfors. Om familjen. Om att anpassa sig och bara vara. Om kroppsspråk, att älska sig själv, kärlek och drömmar, liv och död.
Så står det på baksidan av den här boken som finns i vår bokhylla, oläst av mig. Och som jag ser det finns det ingen anledning att låta bli att läsa den. Boken verkar både trevlig och ha djup. Lill Lindfors är ju också en artist som jag har vuxit upp med och som har funnits där hela mitt liv. Så någon gång kommer jag att känna behov av att läsa den här boken, det är jag säker på.
Sa du gula höns? – Samtal om livet från A till Ö, Agneta Lagercrantz och Lill Lindfors, Wahlström & Widstrand 2009.
Jag säger bara: Det är en utmärkt idé att dra fram de böcker som jag inte har läst och titta närmare på dem. Inspirationen till detta kommer från Bokföring enligt Monika.
Det kommer många intressanta böcker i år och här är tre av dem som jag vill läsa i höst.
Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson kom redan i våras och den borde jag kanske ha läst i juni och inte i höst. Jag står på kö på biblioteket och hoppas att jag får den innan det blir vinter. Midsommarnattsdrömmar ska handla om ett kompisgäng som vi får följa från när de är i 25-årsåldern på 1980-talet upp i vuxenlivet och medelåldern med förälskelser, otroheter och skilsmässor.
Renegater av Klas Östergren. Där får vi återigen möta Henry Morgan, huvudpersonen i Östergrens böcker Gentlemän (1980) och Gangsters (2005). Dessutom ska vi få ta del av Östergrens syn på det som hände i Svenska Akademien 2018. Jag har läst både Gentlemän och Gangsters och vill väldigt gärna läsa också denna.
De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante. Den handlar om Giovanna som är i brytpunkten mellan barn och tonåring. Efter att ha hört sin pappa säga att hon är ful – innan han lämnade familjen – söker hon sig till sin faster som visar henne ett annan värld än det anständiga Neapel uppe på kullarna där hon har vuxit upp. En ny Ferrante är jag alltid intresserad av och jag räknar med en fin upplevelse när jag läser den här boken.
Det var alltså mina tre böcker som jag vill läsa i höst. Det finns fler, många fler som jag vill läsa, men det blev de här tre som fick vara med i min trio. Om du vill få fler tips på höstläsning kan du klicka dig in till Ugglan & Boken. Där hittar du fler bokbloggares tips.
Turkiska författare har jag inte läst mycket av tidigare, bara två böcker av nobelpristagaren Orhan Pamuk (1952-). För länge sedan läste jag Det tysta huset. Jag minns att jag tyckte att den var bra men inte så mycket mer, men titeln är en länk till förlagets text om boken. Sedan jag började blogga har jag också läst Pamuks självbiografi över hans ungdomsår som också är en bok om hans hemstad, Istanbul – minnen av en stad. Inte så lättillgänglig men väl värd att läsas. Nu, i och med Månadens språk, läser jag en bok till av Pamuk, Den vita borgen. Romanen utspelas på 1600-talet och handlar om en ung italiensk ädling som tas tillfånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul.
Asli Erdogan är född 1967 och författare och människorättsaktivist och hon är utbildad fysiker. Länken går till Världslitteratur och där hittar du också fler böcker av Asli Erdogan. Av henne läser jag Den mirakulöse mandarinen som utspelas i Geneve och som inte är så lätt att skriva om, men det kommer en text här på bloggen både om den och Den vita borgen.
Yaşar Kemal (1923-2015) har jag läst en bok av för mycket länge sedan, Låt tistlarna brinna som handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag hade inte tänkt ha med den här eftersom Yaşar Kemal hade kurdiskt påbrå, men jag tror faktiskt att han skrev på turkiska. Länken går till Världslitteratur och där hittar du en hel rad böcker av Yaşar Kemal.
Det var vad jag hade om turkisk litteratur. Månadens språk drivs av Scyllas hylla.
Mösstanten 