Albert Engström (1869-1940) föddes i Småland, närmare bestämt i Bäckefall i Lönneberga socken. Snart flyttade familjen till Mariannelund och sedan, när Albert Engström var nio år, till det lilla stationssamhället Hult där hans far blev stationsinspektor. Jag kan tänka mig att en del av historierna i den här boken är sådana som Albert Engström minns, som har blivit berättade under hans barndom. Kanske har han broderat ut lite och ändrat för att få den effekt han ville ha.
Jag är inte särskilt intresserad av Albert Engström, men jag kommer själv från Småland och när jag tittar i den här boken verkar historierna vara ganska roliga. Den vill jag nog faktiskt läsa lite i. Där finns också illustrationer av författaren själv.
Smålandshistorier – Ur samlade berättelser av Albert Engström, Vårt hems förlag 1929.
Oceanen är en roman om Jean-Jacques Rousseau. Hösten 1765 tillbringade han 45 dygn på Île Saint Pierre, en halvö i Biennesjön i republiken Bern. Det kan tänkas vara idylliskt men Rousseau var inte där frivilligt. Han hade blivit mycket omtalad på grund av att han hade kritiserat staten och samhället och religionen i verken Om samhällsfördraget och Émile eller om uppfostran. Båda böckerna förbjöds i Frankrike och i Genève. Han var tvungen att fly från Frankrike till staden Môtiers i Schweiz där han levde under beskydd av Fredrik II av Preussen. Men efter en tid måste han ge sig iväg därifrån och blev förd till Île Saint Pierre.
Jean-Jacques Rousseau var en besvärlig person som inte gav sig. Han var besvärlig också för kvinnan han hade ett förhållande med, Thérèse Levasseur som var hans hushållerska och som måste följa honom från plats till plats, som han inte gifte sig med och som fick utstå mycket hån. Hon lär också ha blivit gravid fem gånger och Rosseau hade fått henne att lämna de nyfödda till ett barnhem där de kanske skulle dö av vanvård eller lämnas bort till människor som bara ville utnyttja dem på olika sätt. Och sedan skriver han en bok om uppfostran.
Den store tänkaren är alltså inte en person som vi alltigenom kan högakta. Han har givit ett stort bidrag till tänkandet omkring samhället och religionen och hans verk läses än idag, men privat såg han tillvaron mest utifrån sig själv och sina behov. Kanske berodde det på hans bakgrund som vi också får glimtar ifrån i romanen och kanske måste det till en sådan människa för att kunna framhärda i motgången?
Frihet i tänkandet, yttrandefrihet och tryckfrihet är ett starkt tema i romanen. Det är ju bristen på dessa friheter som har fört Rousseau till en slags husarrest och det gör berättelsen mycket relevant. Att huvudpersonen är mångfacetterad, både rädd och egoistisk, bidrar till att göra berättelsen intressant. Steve Sem-Sandberg gestaltar livet på halvön i Biennesjön med känsla och atmosfär. Det känns nästan som om man är där tillsammans med Rousseau när han går i moraset och samlar växter och när han befinner sig i sitt rum som är fullt av växter på tork och där fukten kryper uppför väggarna. Att han också är sjuk, att hans prostata hindrar honom från att urinera och att detta ger honom stora smärtor bidrar också till en levande bild med flera dimensioner. Han är redan en gammal man vid en ålder av 53 år. I romanen finns mycket natur och kropp och samtidigt filosofiska tankar. Språket i romanen är en fröjd att ta del av.
Det är en inte helt lätt uppgift vi fått av Ugglan & Boken till dagens trio – det tre bästa böckerna just nu. Det är svårt att välja bland alla bra böcker. Här tar jag upp tre bra svenska böcker som jag har läst de senaste månaderna. Det kan kanske i viss mån betraktas som omtjat. Igår skrev jag ju också om Djävulsgreppet och Ixelles, men de är alltså väldigt bra:
Djävulsgreppet av Lina Wolff, om en ung kvinna som kommer till Florens och där träffar en man som är kontrollerande och våldsam. En mycket spännande och klaustrofobisk historia. Mästerligt skriven. Boken är nominerad till det skönlitterära Augustpriset i år.
Ixelles av Johannes Anyuru handlar om en kvinna från problemområdet Ixelles i Bryssel som har tagit sig därifrån och försörjer sig genom att skapa fejkade personer och nyheter anlitad av företag och politiker. En berättelse om kärlek och längtan och kriminalitet och om dagens värld som det är svårt att orientera sig i. Också Ixelles är nominerad till Augustpriset.
Större trygghet aldrig fanns av Klas Östergren handlar om en man var familj deltog i ett projekt som gick ut på att människorna skulle leva i trygghet genom diverse försäkringar. Ett projekt som skapade fantasilösa människor utan ambition – kanske. Den handlar också om svårigheterna att förstå sig själv och orientera sig i världen som har ändrats så mycket under de senaste femtio åren.
Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare tycker är bäst just nu kan du gå till Ugglan & Boken.
Förra måndagen offentliggjordes nomineringarna till årets Augustpris. Detta är de sex böckerna som är nominerade till det skönlitterära priset. Det är fyra romaner och två diktsamlingar och jag har läst tre av de sex.
Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl har jag däremot inte läst – än. Det tänker jag göra. Den handlar om de sju systrarna Leskinen som levde isolerade i vildmarken och den ska vara inspirerad av romanklassikern Sju bröder av Aleksis Kivi. Den har jag inte heller läst. Det är inte så dumt med litterära priser. De kan få en att läsa sådant man kanske annars inte hade läst. Jag länkar till förlaget för mer information.
De två diktsamlingarna vet jag mycket lite om. Men det kan man ju rätta till. Jag kommer absolut att läsa dem så småningom fast det kommer att ta tid. Jag läser poesi, men mycket långsamt. En dikt om dagen, ungefär. Dröm baby dröm är skriven av Jenny Tunedal och Minnen av infraröd är skriven av Iman Mohammed. Vad gäller de här två böckerna får jag erkänna att jag inte vet någonting, men det kan man ju ändra på, framförallt genom att läsa dem. Jag länkar till förlagen.
Vilken bok som vinner det skönlitterära priset får vi veta på Augustgalan 28 november.
Hösten 1978 i Teheran. Minou som är gravid väntar på att få tillstånd att resa till Sverige med sin son och förenas med sin make. Runt omkring pågår den iranska revolutionen. På gatorna demonstrerar människor mot Shahens styre och de möts ofta av beväpnad polis som skjuter och dödar och aktivister och regimkritiker sitter i fängelse.
Minou är utanför allt detta. Hon lever ett stillsamt liv tillsammans med sonen, men hon lär känna ett par unga aktivister som ofta kommer på besök. Det som händer i Iran är hemskt och dramatiskt, men Minou är inte i händelserna och det är författaren inte heller. Romanens titel, En handfull vind, säger en del om hur den här romanen är skriven. Den handlar om Minou och hennes familj och vänner, ganska många människor, men på ett svepande svalt sätt. Författaren går inte in i dramatiken och det kan man se som både en fördel och en nackdel. Romanen ger en slags svepande överblick. Ingen människa gestaltas på djupet. Underligt nog känns det som om jag kommer närmast Shahen när jag läser. Han är också med i berättelsen, Shahen i exil, en mycket lyxig sådan i jämförelse med hur andra människor har det. Annars finns många människoöden i boken, både bland iranier i Uppsala och i Minous familj, människor som jag skulle vilja lära känna närmare.
Exil är ett starkt tema i romanen. Det är så många människor från Iran som har varit tvungna att söka sig till andra länder och den glädje som många kände vid shahens fall förbyttes snart i sorg och ilska. Det blev inte bättre. Aktivister som spärrats in under shahen kunde sitta kvar i fängelset och den nya regimen fortsatte att plåga dem, och hur kvinnornas rättigheter inskränktes, det vet vi.
Minou har vänner och familj i Sverige, i Frankrike, i Kanada och i Iran. Man kan säga att att den politiska och diktatoriska vinden har blåst iväg dem till olika hörn av världen. I Uppsala arbetar hennes man politiskt mot regimen i Iran. Själv lever hon sitt vardagsliv. Samtidigt lever människorna i Iran i sin vardag så gott de kan, och den påverkas inte alltid så tydligt av styret i landet. Iran är ett stort land. Men naturligtvis är alla tvungna att manövrera inom de ramar som satts upp, och de vet vad som händer om de gör motstånd.
Negar Nasehs nya roman handlar alltså om mycket intressanta händelser och människoöden även om jag hade önskat att komma några av dem närmare.
En handfull vind av Negar Naseh, Natur & Kultur 2022.
Den här boken har stått i hyllan ett tag och varken min man eller jag har läst den. Titeln är lockande för mig, den gör mig nyfiken, men författarnamnet gör att jag tvekar. För ganska länge sedan läste jag Gorkijparken av samme författare. Då var det inte vanligt med deckare som utspelades i Ryssland så jag tyckte att det verkade spännande, men jag blev besviken. Har någon av er läst Stalin´s Ghost? Och vad tyckte ni om den i så fall?
Det här kan man läsa på bokens baksida: When the ghost of Joseph Stalin is seen stalking the Moscow Metro late at night, Investigator Arkady Renko is assigned the thankless task of finding out what’s going on. The illusion seems part political hocuc-pocus and part wishful thinking. Among many Russians Stalin is popular again – decidedly more so than Renko.
Tydligen kommer Arkady Renko också nära minnet av sin far när han arbetar med fallet och hans far var en av Stalins mest brutala generaler. Jag blir faktiskt nyfiken, men allt hänger naturligtvis på om det är bra skrivet.
Berättaren i den här romanen heter Hans Haraldsson. Han har arbetat som kommunaltjänsteman och haft hand om konsumentfrågor. Nu sitter han i sin lägenhet ute på den skånska slätten i en modernt bostadsområde byggt i medeltidsstil. Där skriver han ner sina tankar och berättar om sitt liv. Det är det vi som läsare får ta del av och fram växer en bild av en ensam man, bitter och rannsakande. Stilen är från början ett noggrant skriftspråk men det mjukas upp så småningom.
Hans Haraldsson har satt sig före att undersöka ett mord som skedde på Bremens flygplats 1971. Det var doktor John Löwensköld som sköts, en chockartad händelse som påverkade Haraldssons föräldrar djupt. De kände nämligen John Löwensköld och de var ett av många föräldrapar som deltog i Löwenskölds projekt som gick ut på att skapa trygghet genom olika försäkringar. Ett särskilt bostadsområde byggdes där människorna skulle vara trygga och inte behöva oroa sig för någonting.
Så vad handlar den här romanen om? Trygghet kontra otrygghet och samhällets förändring. Kanske drömmen om folkhemmet och hur det sedan blev. Kanske till och med om drömmen att skapa en ny, bättre människa som inte är så skröplig och obetänksam och lat som vi ofta är. Och hur svårt det kan vara att hänga med i samhällsutvecklingen och orientera sig. För den som har vuxit upp i John Löwenskölds trygghet är det kanske ännu svårare. Hans Haraldssons liv har inte blivit som han ville. Nu är han skild och utan jobb. En människa som står utanför. Den känslan kan nog vem som helst få vid en skilsmässa. Jag tänker på Rachel Cusk som skrev att tidigare var hon innanför, men efter skilsmässan såg hon familjerna utifrån genom husens fönsterrutor när hon promenerade på gatan. Har man då levt i en värld som verkade helt trygg är det kanske ännu svårare.
Det här är stora och besvärliga frågor. Att vara människa är väl att kämpa, mer eller mindre och på olika sätt. Hur trygga vi än är drabbas vi alltid av några svårigheter och att det aldrig skulle göra ont är ett fåfängt hopp. Men Klas Östergrens roman som handlar om detta är ändå inte tung och dyster. Den har en sorgsen ton men den är ganska rolig också och där finns värme och den är spännande att läsa. Jag känner med Hans Haraldsson i all hans bitterhet och dryghet och oförmåga att se hur människor förändras. Ja, han är lite dryg. Men det är ju för att han är sårbar, ett värn han bygger upp mot omvärlden, och han rannsakar också sig själv och sitt liv. Fast det gör ont.
Större trygghet aldrig fanns av Klas Östergren, Polaris 2022.
När det nu har kommit en bok som heter Min skolfröken skall vara ett frimärke den här hösten måste den vara med i dagens trio. Författaren är Björn Ranelid och boken är skriven som en hyllning till hans gamla lärarinna Anna Jensen som han hade under sina första skolår. Romanen handlar om utbildning och bildning, om klassskillnader och skillnaden mellan hur det var på 1950-talet och hur det är nu.
I En ny tid av Ida Jessen finns inte lika mycket skola, men den som berättar i romanen genom att vi får ta del av hennes dagboksanteckningar är Lily Høy som kommer som ung friskolelärarinna till den lilla jylländska orten Thyregod år 1904. Hon gifter sig sedermera med doktor Bagge och som hans hustru arbetar hon inte längre som lärarinna, så som det var på den tiden.
Att en man från Buenos Aires förstad, att en enkel grabb utan någon annan förtjänst än inbillat mod, ger sig ut i öde hästmarker vid Brasiliens gräns och lyckas bli kapten för ett smugglarband, verkar på förhand otänkbart.
Så börjar Jorge Luis Borges novell Den döde. Den handlar om den 19-årige Benjamín Otálora som år 1891 har knivdödat en man och måste lämna landet. Han söker upp smugglarkungen Azavedo Bandiera och blir en av hans män. Att det inte går bra för den unge mannen får vi veta redan i början av novellen. Den är berättad som en ganska torr sammanfattning av Benjamín Otáloras liv. Kanske är det allt som inte berättas som ger energi till novellen som ingår i novellsamlingen Alefen.
Den döde är mycket olik Jorges novell Biblioteket i Babel som jag tidigare läst. I Den döde kan man förstå det som berättas rakt upp och ner. Men tillsammans med Biblioteket i Babel och den första novellen i Alefen, Den odödlige, som ändras hela tiden, där det man tror att det handlar om och vem som berättar glider över till andra fakta och betydelser under läsningen, blir novellen Den döde mycket mer än vad man ser på ytan.
Borges skriver med stor auktoritet. När jag läst färdigt Den döde googlade jag på de två namnen i berättelsen för att se om personerna hade existerat i verkligheten, men jag fick inga sådana träffar. Däremot kan jag tänka mig att samma händelser, eller liknande, har hänt.
Den döde – novell av Jorge Luis Borges ur samlingen Alefen, Bonniers 2011. Översättning: Sun Axelsson.
Om Jorge Luis Borges novell Biblioteket i Babel kan du läsa här.
Tess har kommit tillbaka till orten där hon växte upp. Hon har parkerat husbilen på tomten där barndomshemmet stod. Det brann upp för ett par år sedan. I Grannhuset bor Pelle som tog hand om henne ibland när hon var barn. Han är i dålig kondition, han har kol. Han röker och stickar och bjuder på hembränt. Han går mot döden.
Tess är inte som folk är mest och det som har hänt i byn tidigare är inte alldagliga händelser. Det står klart ganska snart under läsningen. Tonen är uppskruvad fast det inte händer så mycket i början och det finns en hotfull underton. Som läsare känner jag att något kommer att hända. Boken är alltså spännande eftersom mer och mer kommer fram efter hand, både vad som har hänt och hurdan Tess är. Jag vet inte hur mycket jag ska berätta för att inte förstöra läsupplevelsen, men Tess har ett hemskt arv och har haft en destruktiv barndom. Det är hon som är romanens berättare och vi får uppleva allt inifrån henne. Det är hennes logik och känslor och tänkande som styr.
Samtidigt kommer miljön fram, en by vid sidan om där det ändå har skett förändringar sedan Tess gav sig iväg därifrån. Det finns inget som är vackert i den här berättelsen, fast det säkert också är vackert på sina håll i byn och i trakten. Hos Tess finns desperation och en oförmåga att på allvar bry sig om någon annan än sig själv.
Det låter som om det är ytterst plågsamt att läsa den här romanen, men det är ändå inte riktigt så. Jag lämnar den inte lugn och harmonisk men den är som sagt spännande och jag tycker att författaren berättar bra genom Tess. Det kan inte vara lätt att skapa en så pass trovärdig berättelse inifrån en människa som Tess. Vaken är en bra debut och jag är nyfiken på vad som kan komma härnäst från Mimmi Jensen Gellerhed.
Mösstanten 