Hett i hyllan #145 – Där vi en gång gått

Där vi en gång gått är en roman om Helsingfors och människorna som bor där under 1900-talets första hälft. Det är en stad i oro, och med ständig växtvärk. Gaslyktan blir elljus, jazzen stiger iland från Amerika och den nya tidens fotografier bjuder på oväntade avklädda sensationer. Vi får möta en grupp människor, de flesta från den finlandssvenska medelklassen, men några med enklare bakgrund och andra bra mycket rikare.

Det är naturligtvis inte så här lugnt hela tiden i romanen. Finland har ju en historia med flera krig så jag kan tänka mig att berättelsen är både stämningsfull och dramatisk. Vi har fått den här boken av en god vän, men varken jag eller min man har läst den. Att jag inte har läst den borde jag göra något åt. Jag har läst två böcker tidigare av Westö, så vitt jag minns, och den läsningen är jag nöjd med.

Där vi en gång gått av Kjell Westö, Bonnier pocket 2015. Romanen kom ursprungligen ut 2006.

Sedan jag började blogga har jag läst en bok av Kjell Westö och det är Den svavelgula himlen.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tokyo Ueno station av Yu Miri

Kazu är hemlös och han lever sina sista år i den kejserliga Uenoparken i Tokyo. Den ligger intill stationen där han gick av tåget som ung för att arbeta med bygget av anläggningarna till de Olympiska spelen 1964. Det är alltså en äldre man som den här romanen handlar om. Han berättar både om sitt liv som hemlös och ger oss tillbakablickar ur sitt liv. Han kommer från en by på landsbygden, från en fattig familj.

Kazu är en av alla dem som har varit tvungna att resa bort från sina familjer för att förtjäna pengar, ett öde som han delar med många människor i världen. Men nu är Kazu hemlös och Tokyo Ueno station handlar om dem som i stort sett inget har. De bor i skjul tillverkade av presseningar och kartong. Några av dem tar tillfälliga jobb om de kan och orkar. Andra samlar tomburkar för att få ihop lite pengar. Vad som har lett till deras hemlöshet vet varken vi eller Kazu, utom i ett fall. Kazu får vi också lära känna lite närmare. Men de hemlösa är ganska många och runt om i parken vandrar människor som har det bättre ställt.

Författaren låter oss dels lära känna Kazu och hans sorgliga liv, dels låter hon oss uppleva det påfrestande livet som hemlös. Hon ställer det mot resten av samhället genom de andra människorna som rör sig i parken. Kazu är en iakttagare och lyssnare och samtalen som han hör i parken och vid minnesmärkena står som kontrast till hans liv. Det är vardagliga samtal om vardagliga företeelser och på så sätt kommer det vanliga, mer eller mindre välfungerande samhället att stå som en motpol till hans och de övriga hemlösas utanförskap. De är nära varandra rent fysiskt, men avståndet mellan dem är milsvitt. Avståndet till kejsarfamiljen som några gånger om året har anledning att besöka parken är naturligtvis ännu större.

Tokyo Ueno station är en sorglig roman, berättad lugnt och eftertänksamt, en roman som ger mig bilder och tankar som stannar kvar.

Tokyo Ueno station – utgången mot parken av Yu Miri, Bonniers 2021. Översättning: Lars Vargö.

Tisdagstrion – Klubbar, föreningar och hemliga sällskap

Först tar vi boken i mitten, Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger. Det är en egendomlig historia där den unge Knut får ett uppdrag av ett hemligt sällskap och reser till Paris. Allt är mycket vagt. Vad går det ut på? Men bra är det. Jag tyckte om boken. Claes Hylinger har skrivit två böcker till om Knut och det hemliga sällskapet, Den stora sammankomsten och I det hemliga sällskapets tjänst. Jag läste alla tre i en pocketvolym, men den finns inte tillgänglig längre, om inte på bibliotek.

Härnäst vill jag nämna Mannen som var Torsdag av G K Chesterton (1874-1936) Den handlar om poeten Gabriel Syme som värvas av Scotland Yard för att infiltrera en anarkistorganisation. Han spelar då anarkist så skickligt att han väljs in i gruppen som ska utföra nästa attentat. Tyvärr föll jag inte riktigt för den här boken. Min känsla för humor stämde kanske inte överens med den i boken? Den räknas i alla fall som en klassiker och kom urspugnligen 1907.

Sist har vi Sällskapet för ofrivilliga drömmare Av José Eduardo Agualusa. Han är en angolansk författare och romanens handling är förlagd till Angola och Brasilien. Den handlar egentligen inte om någon organiserad förening. Kanske kan man tänka att personerna har ett sällskap i drömmarnas värld, för boken handlar om drömmar på olika sätt, egendomliga drömmar på natten och drömmen om frihet. Jag har skrivit om boken på bloggen så titeln är en länk.

Temana till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Om du tittar in där kan du få tips på fler böcker.

Ukrainsk litteratur

Yukiko Duke tipsar i sin Youtubekanal om Ukrainsk skönlitteratur. Länk här.

Så bra att hon gör det. Det enda jag har läst tidigare är en bok av en författare med rötter i Ukraina, nämligen Marina Lewycka. Av henne har jag läst En kort historia om traktorer på ukrainska. Men i sin Youtubekanal tipsar alltså Yukiko Duke om ett flertal böcker och författare som verkar betydligt intressantare. Jag har reserverat ett par av dem på biblioteket.

Så om du vill ha fördjupning och ökad förståelse av Ukrainas historia, svårigheter, människor och kultur rekommenderar jag dig att ta en titt på Youkiko Dukes boktips.

Metropol av Eugen Ruge

1936 finns den tyska kommunisten Charlotte i Sovjetunionen. Hon kan inte längre bo kvar i Tyskland på grund av hotet från nazisterna. I Sovjetuniounen arbetar hon för Kominterns underrättelsetjänst. Där finns kommunister från många länder.

I Moskva pågår rättegångarna mot ”förrädarna” som har arresterats. När Charlotte och hennes man får veta att en person som de känner har blivit arresterad blir de nervösa. De skriver brev till Komintern och berättar hur många gånger de har träffat personen, men de friserar verkligheten lite. Så mister Charlotte och hennes man arbetet och måste flytta till hotell Metropol i Moskva där de hamnar i ett limbo. De har inget arbete och får inga besked om vad som ska hända.

Den här berättelsen tilldrar sig alltså under Stalinterrorn då fler och fler arresterades och mördades och många människor låg vakna på nätterna och fruktade att säkerhetstjänsten skulle banka på deras dörr mitt i natten och forsla bort dem från deras hem. Om detta berättar Eugen Ruge mycket levande och spännande. Livet måste ha varit en mardröm. Framtiden oförutsägbar. En galen paranoia. Många duktiga och kunniga människor mördades. När andra världskiget bröt ut hade stora delar av militärledningen mördats – inte så bra att ha brist på kunniga officerare då. När Stalin sedan dog på 1950-talet hade läkarkåren decimrats så till den grad att det var svårt att få tag på en bra läkare och de som konsulterades var så rädda för att säga fel och komma med fel diagnos när de eftersändes till den store mannen att de naturligtvis inte kunde ge den bästa vården.

Galenskap från normala människors synvinkel. Galenskap, brutalitet och makthunger. Förstörelse av mänsklig förmåga, ingen som helst medkänsla och i och med det orsakande av en svårare situation för alla landets invånare. Känns det igen? Det känns ganska aktuellt. Ursäkta att jag tar i här, men i det rådande världsläget är det svårt att hålla en neutral ton när jag berättar om den här boken.

Ett annat mycket aktuellt fenomen, nämligen desinformation, finns också med i romanen. Den handlar både om hur desinformation skapas och hur lätt det är att svälja den om den stämmer med ens övertygelse och om vilken kris man kan hamna i när ens ögon öppnas för den verkliga verkligheten.

Charlotte var Eugen Ruges farmor. Han har studerat dokument från ryska arkiv och mycket i romanen har hänt i verkligheten, men Metropol är en roman och Eugen Ruge har fabulerat omkring de fakta han känner till. Han har skapat en berättelse med levande gestalter som är mycket spännande att läsa. Den kan till och med kännas lite humoristisk ibland mitt i tragiken. En mycket svart humor, naturligtvis, som beror på att allt blir så galet. De partier där förläggaren på Kominterns förlag i Moskva så gott som dagligen måste rensa ut böcker från hyllorna på sitt kontor därför att författaren, som nyss var uppburen, har blivit arresterad som förrädare känns nästan lite Monty Pythonaktiga.

Men huvudintrycket av romanen blir att den är tragisk, spännande och lärorik och jag rekommenderar den varmt.

Metropol av Eugen Ruge, Nilsson 2021. Översättning: Aimée Delblanc.

Eugen Ruge har skrivit en annan bok om sin familj. Det är Den tid då ljuset avtar och den har jag läst och också skrivit om här på bloggen.

Hett i hyllan #144 – Svenska bilder

Här har vi nu en av min mors gamla skolböcker, Svenska bilder av Carl Snoilsky. Det är en av böckerna som jag tog från föräldrarnas bokhyllor när vi tömde huset. Nu står den i poesihyllan och där har den stått utan att bli öppnad.

Antagligen läste vi också något av Snoilsky på gymnasiet, men det enda som jag har ett svagt minne av är hans sonett Gammalt porslin. Dikterna i Svenska bilder har jag aldrig läst. De handlar om diverse historiska händelser och personer. Mycket kungar, och hjältar, men också bilder från ”folket”. Vill jag läsa den? Det är tveksamt, men dikten med titeln En afton hos fru Lenngren gör mig lite nyfiken.

Svenska bilder finns på Litteraturbanken.

Carl Snoilsky (1841-1903) var greve, diplomat, biblioteksman och skald.

Svenska bilder av Carl Snoilsky, Hugo Gebers förlag 1944.
Boken är alltså en skolupplaga med noter och förklaringar på slutet. Ursprungligen kom Svenska bilder ut 1886.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Daniel Bechimol är en regimkritisk journalist från Angola. Han brukar ibland ta in på ett enkelt hotell som ligger vid en strand. Ägaren är Hossi som är en gammal gerillasoldat. Han dyker ibland upp i Daniel Bechimols drömmar iförd en lila kavaj och många andra drömmer också om Hossi. En dag när Daniel Bechimol är där och simmar i havet hittar han en kamera med bilder som verkar föreställa drömmar. Det är konstnären Moira som har skapat bilderna och Daniel Bechimol tar kontakt med henne.

Den här romanen handlar alltså om drömmar, både sådana som vi drömmer om natten och drömmen om frihet från förtryck och korruption, och berättelsen handlar både om en nutid på 2000-talet och och går tillbaka till befrielsen från det portugisiska kolonialstyret och till det som hände sedan. I Angola fanns tre befrielserörelser, MPLA som var marxistiskt och stöddes av Sovjetunionen och Kuba, FNLA-gerillan som stöddes av USA och Zaire och Unita som stöddes av Sydafrika och USA. Dessa tre gerillor kämpade om makten efter att Portugal hade släppt greppet om Angola. År 2008 genomfördes det första fria parlamentsvalet och MPLA fick 80 procent av rösterna, enligt Wikipedia. Men demokratiskt och fritt så som vi har det här i Sverige är inte styret i Angola som jag uppfattar det. Korruptionen frodas och yttrandefriheten är beskuren.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare är delvis drömlik och övernaturlig som i böcker med magisk realism men den har också en konkret förankring i nutiden. Händelserna när Daniel Bechimols dotter blir aktivist för att kämpa för frihet blir drabbande. I romanen finns såväl humor som stort allvar, kärlek och omtanke och hat. Men det är som om författaren blinkar åt oss ibland och vet att vi inte tror att allt i romanen har hänt på riktigt. Samtidigt kan ju drömmar om frihet på vissa platser och i vissa situationer kännas lika orealistiska och overkliga som våra drömmar om natten, och verkligheten kan ibland vara mardrömslik.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare är en intressant roman av en författare från ett land som jag aldrig har läst något skönlitterärt om tidigare och jag vill gärna läsa mer av José Eduardo Agualusa.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa, Tranan 2020. Översättning: Irene Anderberg.

Tisdagstrion – Grönt

Då blir det gröna böcker i min tisdagstrio. Den vänstra boken är visserligen ganska så grågrön men även den nyansen passar idag enligt min åsikt. Det är alltså Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes, en bra bok som handlar om en pojkes uppväxt i Francos Spanien. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

I mitten har vi Ljuvaste dröm av Doris Lessing. Handlingen är till största delen förlagd till London och huvudperson är Frances som är journalist. Hon är skild och hennes exman är en kommunist som åker omkring på olika kongresser och konferenser. Romanen har ett rikt persongalleri och speglar utvecklingen under 1960-talet och framåt. En bra bok som det var länge sedan jag läste. Den tål säkert att läsas om. Titeln är en länk till förlaget.

Sist, men inte minst har vi en bok av en annan Nobelpristagare, Kenzaburo Oes M/T och berättelsen om skogens under. Den är en delvis historisk och ganska mystisk roman om en dalgång på den japanska ön Shikoku där flyktingar och rebeller som har stötts bort av härskaren samlas och bygger sitt samhälle. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Vill du ha fler tips på böcker med grönt utseende, grönt i titeln eller som handlar om grönska kan du gå till Ugglan & Boken.

Köper jag något på bokrean i år?

Våra bokhyllor börjar bli fulla och bokrean drar inte som tidigare, men en bok har jag köpt, Den besvärliga Elin Wägner, en biografi av Ulrika Knutsson. Den tycks ha fått bra kritik och Elin Wägner är en intressant person och författare som jag gärna vill veta mer om. Kanske kommer läsningen av biografin att leda till att jag läser mer av Elin Wägner? Hittills har jag läst Pennskaftet och Nortullsligan. Det finns en bok som jag redan har tänkt på och det är Natten till söndag som handlar om tiden alldeles före beslutet i riksdagen om kvinnors rösträtt. Den passar så utmärkt in i Kaos-utmaningen också. (Veckodag i titeln) Den tänker jag låna på biblioteket.

Men en biografi som Den besvärliga Elin Wägner känns bra att ha här hemma.