Tidiga dikter av Werner Aspenström

Werner Aspenström (1918-1997) var poet och dramatiker och satt också i Svenska akademien men lämnade den i samband med kontroversen om Salman Rushdie. Werner Aspenström publicerade 18 diktsamlingar. Den här boken innehåller dikter ur 16 av hans samlingar, från 1946-1993. Jag har, kanske förståeligt nog, inte läst alltihop utan jag började från början, min vana trogen. Alltså har jag läst två dikter ur hans andra samling, Skriket och tystnaden från 1946. Och ett antal dikter ur hans tredje, Snölegend från 1949.

De här dikterna har jag aldrig läst förut fast dikterna Snöbrev och Den ni väntar passerar inte förstäderna, som finns i samlingen Snölegend, ska tillhöra hans mest kända. Jag inser att jag har läst alldeles för lite Aspenström, några nedslag här och där bara, och aldrig de tidigare dikterna.

Det finns mer högstämdhet här än i de dikter som jag tidigare har läst, han blev nog mer vardaglig med tiden. Det har varit givande och intressant att ta del av de här tidiga dikterna. Stundvis är det mycket vackert och ger många associationer och tankar. Här kommer ett utdrag ur Snöbrev:

Ett brev sänder jag dig nu
syster på den blå verandan
ett brev skrivet i snö
med svar på dina många frågor.
En häst och en ryttare av snö
skall bära det till din dörr.

Det är sant att slätten är smärtsamt fri
och att konungen är sträng i sin tystnad.
Ge mig ett berg och ett eko säger rösten
om en mild horisont ber ögonen ofta.
Din oro syster är ändå för stor:
fågeltorn kan resa sig på dessa fält
och vita duvor kan korsa nattens dimma
minnen bygga sina grottor drömmar
tända sina lyktor.

Samlingsboken jag har heter Dikter, Werner Aspenström, Bonniers 1997 och den ingår i serien Den svenska lyriken.

Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan

Den här boken får jag ta till mig nästan som om den vore en diktsamling även om jag tror att den betraktas som en roman. Största delen av boken är förlagd till Genève. En enögd kvinna vandrar runt i staden om natten bland barer, prostituerade, och mest i de fattiga kvarteren. Hon berättar om ett kärleksförhållande som har runnit ut i sanden och sin barndom. Kvinnan är är från Turkiet och i berättelsen finns stor ensamhet. Hemlöshet. Kvinnan har ett bandage över ögat. Människor stirrar på henne. Hon vandrar i staden på natten, gömmer sig i mörkret för att slippa bli utstirrad. Var rinner från ögat och varför det är skadat vet vi inte.

Boken rymmer också en andra del som består av en lång novell. Där är miljön Istanbul och den som berättar är en man. Ensamhet och smärtsamma minnen är också motivet där.

Jag blir inte riktigt klok på den här boken, men samtidigt är det mycket bra skrivet. Det är starka känslor. Det är en mänsklig tillvaro som är full av problem. Det är en beskrivning av både Genéve och Istanbul och kontrasten dem emellan som sätter sig fast i mitt sinne. Det är en gestaltning av utanförskap och ensamhet som känns. Språket är svart och skarpt och jag funderar länge på boken efteråt. En bra bok med andra ord, inte lättillgänglig, men högst läsvärd.

Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan, Rámus förlag 2008. Översättning: Ulla Lundström.

Hett i hyllan #73 – Cows of our Planet

Gary Larson (1950-) är en amerikansk skämttecknare och hans alster har publicerats i en mängd tidningar. Den här boken på drygt nittio sidor innehåller alltså skämtteckningar och min man uppskattar dem mycket. Det är alltså han som har fört in Gary Larson och hans teckningar i vårt hem och det är han som tycker att de är roligast. Själv har jag inte tittat mycket på dem och när jag har gjort det har jag inte skrattat lika mycket som han. Jag ler lite ibland. Humor är ju så personligt.

Så jag kommer nog aldrig att närstudera den här hyllvärmaren. Men huvudsaken är att många människor har glädje av de här skämtteckningarna. Vi behöver skratta och le.

Cows of our Planet – a Far Side collection av Gary Larson, Warner Books 1992.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Warlight av Michael Ondaatje

Det är i London strax efter andra världskrigets slut. Den fjortonårige Nathanael och hans äldre syster Rachel tas om hand av en vän till familjen som syskonen kallar The Moth. Föräldrarna ger sig iväg till Singapore på grund av faderns arbete. Eller gör de det? De försvinner.

Det är Nathanael som berättar sina minnen som vuxen och allt är vagt och dimmigt precis som på bokens omslag. Det han minns blir ingen fullständig bild utan pusselbitar som kanske inte ens stämmer. Minnet är bedrägligt. Barnen har lämnats på ett sätt som är svårt att förstå. Var är föräldrarna. Vart har deras mamma tagit vägen? Jag spekulerar. Sitter hon i fängelse? Är hon spion?

Det är en brokig samling människor som besöker huset där barnen bor med The Moth. Vad The Moth egentligen sysslar med är lite oklart. En annan betydelsefull människa för Nathanael blir The Darter som livnär sig på skumma affärer med hundar som används till hundkapplöpning. Men fast det är mycket mystik i boken och Nathanael också deltar i kriminella aktiviteter är Warlight ingen thriller. Berättelsen framskrider långsamt. Det är en mycket stämningsfull roman med fin miljöbeskrivning, fylld av sorg, där Nathanael utvecklas till en vuxen man och så småningom tar itu med att ta reda på vad som egentligen hände.

Warlight är en roman som känns ovanlig, långsam, med mycket känslor under texten. Kriget är slut, men efterverkningarna kvarstår både som sönderbombade kvarter i London och i människornas handlingar. Boken rekommenderas.

Warlight av Michael Ondaatje, Alfred A. Knopf 2018.

Moth betyder fjäril, nattfjäril, mal.

Dart kan betyda pil, spjut och röra sig plötsligt och snabbt, så jag skulle tro att Darter syftar på detta. The Darter har varit boxare.

Tisdagstrion – småkryp, spindlar och insekter

Det finns en hel del insekter i böcker och boktitlar upptäckte jag när jag funderade på dagens tema. Detta är mina tre:

Först har vi Flyg fula fluga av Patricia Cornwell. Under en tid läste jag alla böcker jag kunde hitta på biblioteket om rättsläkaren Kay Scarpetta och det här lär vara en av dem. Jag är inte helt säker på att jag har läst den. Det finns ganska många och det kan ibland vara svårt att skilja olika thrillers och deckare från varandra. Men de jag läste av Patricia Cornwell tyckte jag i alla fall var väldigt spännande. Titeln är en länk till förlagets text om boken.

Mörk fjäril av Margaret Drabble har jag läst och skrivit om här på bloggen. Den mörka fjärilen är Björkmätaren som finns i både en ljusare och mörkare variant. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén läste jag för länge sedan. Den handlar om kärlek och svartsjuka, om egoism och ansvar för andra människor. Den gjorde stort intryck på mig när jag läste den och titeln kommer från att en av personerna i den forskar på kackerlackor. Titeln är en länk till förlagets text om boken.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler tips på böcker med insekter och småkryp.

Garden partyt – Novell av Katherine Mansfield

Kanske borde jag hellre ha läst den här novellen i början av sommaren för trädgårdsfesten som den handlar om sker på försommaren. Men en bra novell tål förstås att läsas närsomhelst.

Familjen Sheridan är välbeställd med ett stort hus och en väl tilltagen trädgård som sköts av en trädgårdsmästare. Huvudperson i novellen är den naiva och medkännande Laura, en av döttrarna i familjen. Fru Sheridan ska hålla ett garden party, män kommer med ett stort tält som ska sättas upp, i köket har massor med snittar gjorts i ordning, en mängd gräddbakelser anländer från bageriet och en jättemängd blommor från blomsterhandeln.

Som så ofta vill jag inte tala om vad som händer i novellen, men den gestaltar klassklyftorna med kraft och visar också hur lite Laura vet om världen och hur det kan vara svårt för en ärlig och medkännande människa att leva i den hycklande borgerligheten.

Ett smakprov:

Karlarna hade redan hivat upp stängerna på axlarna och satt sig i rörelse. Bara den långe stod kvar. Han böjde sig ner, nöp i en lavendelkvist, förde tummen och pekfingret till näsan och drog in doften. När Laura såg det glömde hon karakaträden i sin förundran över att han brydde sig om sådant – brydde sig om doften av lavendel. Hur många av hennes bekanta skulle ha gjort något sådant? Å, vad arbetare var snälla och rara, tänkte hon. Varför kunde hon inte ha arbetare till vänner i stället för de där dumma pojkarna som hon dansade med och som blev hembjudna på söndagsmiddag? Hon skulle trivas mycket bättre med arbetare.

Boken med noveller av Katherine Mansfield har jag haft ganska länge nu men inspirationen till att läsa just denna av alla berättelserna har jag fått från Ugglan & Boken. Hon hade läst novellen utgiven under titeln Trädgårdsfesten.

Garden Partyt – Novell av Katherine Mansfield ur samlingsboken Noveller, Modernista 2019. Översättning: Birgitta Hammar.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Susanna Alakoski börjar den här berättelsen med att skriva: Mormor arbetade femtio år på textilfabriken. Hon berättade inte om en enda arbetsdag i sitt liv. Men det är mormoderns liv som är spåret i Bomullsängeln – Hilda i boken. Hon föds i början av 1900-talet på gården Sorola i Österbotten och när romanen tar slut lämnar vi henne i Vasa någon gång i slutet av 1950- eller 1960-talet.

Men Bomullsängeln är ingen traditionell roman där vi följer huvudpersonen genom livet. Hilda kan nästan inte ens kallas huvudperson. Författaren tar ett stort grepp och skriver om en samhällsutveckling och kvinnors arbete och villkor. Historiska händelser, ironiska partier där direktörerna figurerar, vardagsliv och starka omskakande partier som när Hilda blir ivägkörd från Sorola när hon har blivit gravid och bombningarna av Vasa under andra världskriget. Allt detta blandas och resultatet blir en bok som inte liknar något annat jag har läst.

Arbetet i bondesamhället är noggrant beskrivet och gestaltningen av pigornas arbete och miljön runt omkring är en av romanens höjdpunkter. När det gäller arbetet på textilfabriken använder författaren termer från produktionen på ett närmast poetiskt sätt. Hur basen som visar Hilda runt när hon kommer som ny arbetare på fabriken talar och berättar är inte det minsta realistiskt utan snarare en gestaltning av det myllrande, larmande, frenetiska arbetslivet i industrin som kontrast till det också hårda men så annorlunda slitet i jordbruket.

Boken griper över hela utvecklingen från ett bondesamhälle där man inte köper räfsor utan tillverkar dem själv och ofta inte flyttar sig särskilt långt bort från platsen där man är född, om man inte tillhör dem som har utvandrat – till ett industrisamhälle där varor köps i mycket större omfattning, där några blir mycket rika, där konjunkturen går upp och ned, där arbetarna har usla villkor men där de i slutet av berättelsen har fått det lite bättre och till och med anordnar bussresor till andra orter i landet.

När jag läste fick jag vänja mig vid att det i en stor del av boken saknades traditionell gestaltning, att berättaren befann sig ovanför texten, men samtidigt kände jag författarens nerv. Egentligen blir det fel att säga att den traditionella gestaltningen saknades. Att skriva på det här viset var ett medvetet val, räknar jag med, och jag tycker att resultatet har blivit en bra och intressant bok och jag vill gärna läsa en fortsättning. Boken rekommenderas alltså.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski, Natur & Kultur 2019.

Hett i hyllan #72 – Sa du gula höns?

Nej, det här är inte en biografi över Lill Lindfors artistliv. Det är snarare ett stycke kvalificerat tjejsnack, ett långt samtal mellan journalisten Agneta Lagercrantz och artisten Lill Lindfors. Om familjen. Om att anpassa sig och bara vara. Om kroppsspråk, att älska sig själv, kärlek och drömmar, liv och död.

Så står det på baksidan av den här boken som finns i vår bokhylla, oläst av mig. Och som jag ser det finns det ingen anledning att låta bli att läsa den. Boken verkar både trevlig och ha djup. Lill Lindfors är ju också en artist som jag har vuxit upp med och som har funnits där hela mitt liv. Så någon gång kommer jag att känna behov av att läsa den här boken, det är jag säker på.

Sa du gula höns? – Samtal om livet från A till Ö, Agneta Lagercrantz och Lill Lindfors, Wahlström & Widstrand 2009.

Jag säger bara: Det är en utmärkt idé att dra fram de böcker som jag inte har läst och titta närmare på dem. Inspirationen till detta kommer från Bokföring enligt Monika.

Mary av Aris Fioretos

Det är november 1973 i Athen. Mary är tjugotre år och studerar arkitektur. Hennes pojkvän är politiskt aktiv och planerar en revolt mot juntans diktatur. Studenterna protesterar och så slår juntan till med hjälp av militär, polis och säkerhetspolis. Mary arresteras. Snart förstår jag att hon har en familjemedlem som arbetar för regimen. Möjligen hjälper det henne något, men inte mycket. Hon fängslas, förhörs och torteras och skickas till en fängelseö utan rättegång.

Ö-fängelserna är ökända och de har stängts på grund av omvärldens protester, men nu öppnas de igen. Mary och några andra kvinnor skickas dit för att röja upp, städa och ställa i ordning inför de ankommande manliga fångarna. Författaren beskriver noggrant det kvinnorna på fängelseön gör för att överleva. Det är en karg ö där de är utlämnade till fångvaktarnas godtycke. Livet där är hårt. Många fångar har dött där under tidigare år.

Den här berättelsen var jag lite rädd för att läsa med tanke på vad den skulle handla om, men åh så bra det är att jag gjorde det. Det var faktiskt inte så svårt. Jag hoppas att det inte beror på att min empati har minskat, men jag tror att det beror på författarens sätt att skriva. Hur hemsk den här historien ändå är så svävar samtidigt ett hopp i den. Mary är seg och stark. En kvinna som inte böjer sig. Kärleken finns också med i berättelsen, kärleken, miljön och vänskap. Det är stundvis vackert. Men hårt och obönhörligt.

Berättelsen är också mycket spännande och det som händer är sannerligen inte förutsägbart. Hela tiden önskar jag att Mary ska klara sig. Författaren gestaltar diktaturens förtryck och vansinne så att det känns. Det är naturligtvis inte vansinne utifrån maktens perspektiv, men från alla andra vanliga människors synvinkel är det grym förstörelse och och ett hemskt slöseri med mänskliga resurser. Ödets ironi – om man kan tala om ironi i detta sammanhang – är att juntan föll i juli 1974. Detta är alltså juntans sista förskräckliga suck.

Det var en stor upplevelse att läsa den här boken så jag rekommenderar den varmt.

Mary av Aris Fioretos, Norstedts 2015.

Tisdagstrion – Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Det kommer många intressanta böcker i år och här är tre av dem som jag vill läsa i höst.

Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson kom redan i våras och den borde jag kanske ha läst i juni och inte i höst. Jag står på kö på biblioteket och hoppas att jag får den innan det blir vinter. Midsommarnattsdrömmar ska handla om ett kompisgäng som vi får följa från när de är i 25-årsåldern på 1980-talet upp i vuxenlivet och medelåldern med förälskelser, otroheter och skilsmässor.

Renegater av Klas Östergren. Där får vi återigen möta Henry Morgan, huvudpersonen i Östergrens böcker Gentlemän (1980) och Gangsters (2005). Dessutom ska vi få ta del av Östergrens syn på det som hände i Svenska Akademien 2018. Jag har läst både Gentlemän och Gangsters och vill väldigt gärna läsa också denna.

De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante. Den handlar om Giovanna som är i brytpunkten mellan barn och tonåring. Efter att ha hört sin pappa säga att hon är ful – innan han lämnade familjen – söker hon sig till sin faster som visar henne ett annan värld än det anständiga Neapel uppe på kullarna där hon har vuxit upp. En ny Ferrante är jag alltid intresserad av och jag räknar med en fin upplevelse när jag läser den här boken.

Det var alltså mina tre böcker som jag vill läsa i höst. Det finns fler, många fler som jag vill läsa, men det blev de här tre som fick vara med i min trio. Om du vill få fler tips på höstläsning kan du klicka dig in till Ugglan & Boken. Där hittar du fler bokbloggares tips.