Nu känner jag mig som ett flitigt bi efter att ha läst både Jakobsböckerna och De nakna och de döda. Fler tegelstenar blir det inte den här månaden. De nakna och de döda gick inte lika smidigt att läsa som Jakobsböckerna. Mer möda och längre tid behövdes, men det var värt besväret. Nu beror det delvis på att jag har haft förmånen att umgås med mina nära och kära några dagar. Utomhus förstås. Det värmer i hjärtat. Viktigare än alla böcker.

Men sedan är frågan: Kommer jag att läsa Samlade verk av Lydia Sandgren i år (689 sidor)? Jag vill gärna. Och så har jag två böcker på bokvagnen, också med ett försvarligt antal sidor. Det är Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf (681 sidor) och Herman Melvilles Moby Dick (654 sidor). De har stått ganska länge på bokvagnen och väntat och om jag inte passar mig kommer de att bli hyllvärmare. Jag har mina regler och bestämmelser, förstår ni. Om en bok har väntat på att bli läst hemma hos mig i ett år, då har den blivit en hyllvärmare.

Och vad gör det? kanske ni frågar er. Ingenting alls egentligen. Men de står där på bokvagnen och pockar på uppmärksamhet och Lydia Sandgrens bok finns i min läslista och vill absolut bli läst, det känner jag varje gång den glimtar förbi.

Nej nu får jag skärpa mig och hitta bikänslan igen. Inte gnäller bina om att det finns för många blommor.

Anne Swärds böcker kom jag inte i kontakt med förrän jag började blogga. 2018, det första året, såg jag hennes roman Vera i bloggar och på Instagram. Jag blev intresserad och läste den och den var mycket bra. Sedan visade det sig att hon blev invald i Svenska akademien och det gjorde att jag blev ännu mer intresserad av hennes författarskap. Så i år kom hennes nästa roman Jackie som jag också uppskattade mycket.

Anne Swärd har skrivit ytterligare tre romaner: Hennes debutroman Polarsommar som kom 2003 blev Augustprisnominerad. Den skildrar en familj i kris. Efter det kom Kvicksand (2006) och Till sista andetaget (2009). Kvicksand utspelas i Köpenhamn ”i en nära framtid” skriver förlaget. Någonting har hänt och allt är inte som det var tidigare. Till sista andetaget utspelas på 1970-talet på en liten ort i Skåne. Flickan Lo och pojken Lukas träffas och de blir vänner.

Det finns många författare som jag vill läsa mer av. Det finns en uppsjö av bra böcker och många intressanta författarskap, mer än jag någonsin har möjlighet att läsa, men här har jag en chans att komma ifatt. Anne Swärds tre tidigare romaner, det vore väl ingen omöjlig utmaning att läsa dem? Alltså vill jag läsa åtminstone Polarsommar i år.

Det är egentligen fantastiskt hur det ena ger det andra hela tiden. Ibland kan det kännas stressande med alla böcker som man inte hinner läsa, men det vore så mycket värre om litteraturen skulle ta slut.

Efter att ha hämtat andan med några tunnare böcker kände jag mig redo för nästa tegelsten. De nakna och de döda av Norman Mailer är med i min hög av hyllvärmare som jag tänker läsa i år. Den är också en tegelsten, men inte lika omfångsrik som Jakobsböckerna. De nakna och de döda är på 656 sidor och alltså inte lika tung som Jakobsböckerna. Som ni ser kan jag hålla den med en hand, och det är till och med vänsterhanden!

Så jag har raskt bytt tid till andra världskriget och förflyttat mig till en ö i Stilla havet.

Vad skulle jag läsa efter tegelstenen? Jo, tunna böcker, det var vad som krävdes.

Litteratur är fantastiskt. Inte nog med att man kan läsa om massor med olika människor och figurer i olika tider och på olika platser. Dessutom är böckerna skrivna på mycket olika sätt – och har skiftande format. En del är väldigt tjocka och en del är tunna. Alltid kan man hitta något som passar för stunden.

Min man hade lånat Domenico Starnones Band från biblioteket. Jag har läst hans roman Väsen som jag tyckte var bra så Band ville jag också läsa. Mycket passande efter den omfattande, myllrande Jakobsböckerna där berättelsen glider fram som en stor flod. Väsen är en koncentrerad roman med få karaktärer på 170 sidor.

Nästa bok : En bra sak med att ha sin läslista på Goodreads är att man kan sortera listan på olika sätt. Den här gången sorterade jag efter sidantal och sedan bestämde jag mig för att läsa Min mormor från Armenien av Anny Romand. 119 intressanta sidor.

Och den tredje: Det sägs ju att Starnone och Ferrante är ett par och jag har tidigare sett vissa likheter mellan Starnones Väsen och Ferrantes Dagar av ensamhet så jag ville gärna läsa en bok av Ferrante nu också. Dessutom visade det sig att Band verkar hänga ihop med Dagar av ensamhet. Om Den senare är kvinnans bok så är Band mannens om äktenskap och skilsmässa. På bokrean köpte jag Plågsam kärlek, 142 sidor, så den får bli den tredje tunna boken, en Ferrante alltså.

Och vad kommer sedan? Det blir Blå av Maja Lunde.

Den här tegelstenen är tung. Inte tungläst, texten flyter smidigt på, men den väger en del. När jag ställer mig på badrumsvågen med och utan Jakobsböckerna blir skillnaden 1,5 kilo.

Bokens tyngd har både fördelar och nackdelar. Att ligga och läsa den låter sig inte göras. Det är ingen bok man släpar med sig på en resa eller till stranden. Å andra sidan blir det lite styrketräning varje gång jag bär den mellan mina två läsplatser, sängen och soffan. Man skulle till och med kunna utnyttja den till lite allvarligare styrketräning. Som ni ser är jag klädd i mina träningskläder på bilden.

Och nackdelen att den inte lämpar sig till att läsa liggande har ingen betydelse för mig. Jag ligger aldrig och läser. Visst läser jag gärna i sängen men då sitter jag med kuddar bakom ryggen. Dessutom är jag en riktig hemmagris och den här sommaren är vi hemma mer än någonsin. Alltså har det fungerat bra. I torsdags läste jag ut den.

Nu tar Tisdagstrion semester i fyra veckor, men den återkommer i augusti. Själv har jag tagit sats och läser nu en tegelsten som har stått och väntat på min bokvagn, Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. Den är bakvänt paginerad och börjar alltså på sida 1057. Att berätta hur långt jag har kommit, alltså hur många sidor jag har läst, är alltför ansträngande att räkna ut. Däremot kan jag med lätthet rapportera hur många sidor jag har kvar att läsa. De är idag 326.

Det har alltså gått bra, men hur många dagar det tar att läsa boken till slutet vet jag förstås inte än. Det får vi se.