Den här tisdagen har vi fått ett tema som passar för årstiden av Ugglan & Boken och i anvisningarna skriver hon att vintervitt kan gälla både innehållet och bokens utseende. De tre böckerna som jag har valt ser inte särskilt vintriga ut. Inte heller är de vita. Och de handlar inte alltigenom om vinter. Men i dessa tre böcker, bland allt annat man kan läsa där, finns vintervita partier.

Den första boken är Bergtagen av Thomas Mann som jag läste för ganska länge sedan. Den handlar om den unge Hans Castorp som kommer till ett lyxigt sanatorium i Davos och blir kvar där i sju år. Sanatoriet ligger i alperna och jag minns ett parti där det har snöat och snön ligger på granarna och höga drivor tornar upp sig på vägens sidor och allt är stilla och tyst och vitt.

Den andra är Renegater av Klas Östergren. Ja jag vet, det är inte första gången jag skriver om den boken, men fast den inte alls handlar om vinter finns det underbara bilder och intressanta resonemang om snö. En av personerna i romanen har samlat på konstverk som på olika sätt gestaltar snö och beskrivningan av hans snögalleri är så fin. Där skriver Östergren om snö ur olika aspekter, utseende, känsla, hur vacker den kan vara, hur farlig, och om litteratur som handlar om och är inspirerad av snö.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är en arbetarskildring som spänner över många år, från början av 1900-talet till efterkrigstiden, och alltså är det inte vinter hela tiden i den romanen. Men där finns starka vinterpartier. Huvudpersonen Hilda blir som mycket ung utkörd från gården där hon har vuxit upp eftersom hon har blivit gravid. Stapplande får hon ta sig fram i ett snöoväder och lyckas klara sig med livet i behåll. Avsnittet där Vasa blir bombat under andra världskriget är också ett mycket gripande vinterparti som läsaren får uppleva från barns perspektiv.

Tre bra böcker med snö i, alltså. Renegater och Bomullsängeln har jag skrivit om och titlarna är länkar till mina inlägg. Bergtagen länkar jag till Wikipedia.

Och om du vill ha tips på fler böcker med snö kan du titta in hos Ugglan och boken.

Väderfenomen är temat idag och den första bok jag tänkte på var En handfull regn av Niklas Rådström. Jag vet att jag har tjatat om den här boken tidigare under min bloggtid sedan jag läste den och skrev om den. Men den är så bra. Titeln är en länk till min text.

Blåst! av Eva-Marie Liffner har jag inte läst men det vill jag väldigt gärna göra. Inspirationen till den här romanen ska vara syskonen Brontë och fantasivärlden Gondal som de skapade. Jag fick se den här boken hos Ugglan & Boken och då tänkte jag genast att den vill jag läsa. Det verkar väldigt spännande och syskonen Brontë och deras verk intresserar mig mycket.

Hetta av Ian McEwan handlar om hetta i betydelsen global uppvärmning och huvudpersonen är en nobelpristagare i fysik som är utan skrupler såväl när det gäller att ha framgång och inflytande som i alla sina kvinnoaffärer. Den här romanen har jag läst och skrivit om så titeln är en länk.

Det var mina tre vädertitlar. Om du vill få tips om fler böcker med väderfenomen i titeln kan du klicka in dig till Ugglan & Boken.

Det här veckan har vi fått en lätt uppgift av Ugglan & Boken. Åtminstone är det så för mig. Det finns betydligt fler än tre författare som jag aldrig har läst något av men som jag vill läsa. De tre som jag skriver om här har jag tänkt på under lång tid och deras böcker har legat länge i min läslista.

Men inte den första, Efterbörd av Rachel Cusk. Den har nyligen kommit ut på svenska men jag köpte den engelska utgåvan, Aftermath, och nu står den på min bokvagn och väntar. Efterbörd är självbiografisk och handlar om författarens skilsmässa. Men före Efterbörd kom hennes trilogi Konturer, Transit och Kudos ut på svenska och den första delen har funnits länge i min läslista. På originalspråket kom Efterbörd ut före trilogin så därför vill jag läsa den först.

Ida Jessen är en dansk författare med en stor produktion och hon är ledamot av Danska akademien. Hon har fått priser för både En ny tid och Doktor Bagges anagram och de två böckerna har jag haft i läslistan länge.

Johannes Anyuru är en svensk poet, dramatiker och romanförfattare som jag aldrig har läst fast jag blir påmind om honom då och då eftersom han ibland är med i Babels författarpanel. Hans roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har jag haft länge i läslistan. Den utsågs till Augustprisvinnare 2017 och den tillhör alltså de böcker som har vunnit Augustpriset men som jag inte har läst.

Författarlänkarna går till Wikipedia och boktitellänkarna går till förlagen.

Nu för tiden läser jag inte så många deckare men här har jag ändå fått ihop tre intressanta mordhistorier som jag har läst i år.

Längst till vänster i bilden har vi då Lucianas långsamma död av Guillermo Mtartínez. Den boken är inte det bästa jag har läst, men man tager vad man haver och dessutom är det något med den här berättelsen som gör att jag inte kan låta bli att tänka på den efteråt. Vad var det jag läste?

Söndagsvägen av Peter Englund är en true crime-berättelse, alltså om ett mord som verkligen har skett. Nu såg jag i Babel att Peter Englund inte tycker om termen true crime. Han vill ha en svensk benämning istället. Det tycker jag också vore bra, men tyvärr har ingen kommit på någon hittills. Boken är i alla fall högst läsvärd och jag tyckte att den var mycket spännande.

Det skulle inte förvåna mig om de har ett uttryck för true crime på isländska. Men mitt isländska inslag i trion är en fiktiv historia. Längst till höger i bilden finns alltså Mörkret vet av Arnaldur Indridason. En bra deckare i isländsk miljö som har kommit i år.

Alla titlarna är länkar till mina texter om böckerna. Och som vanligt har vi fått dagens tisdagstema från Ugglan & Boken.

Egentligen finns det nog många hus som jag har befunnit mig i när jag har läst böcker. En bok som jag särkilt funderade på när det här temat kom är Tio syskon i en ömtålig berättelse av Kerstin Strandberg. Det är en släktkrönika, men är inte ramberättelsen att ett antal släktingar håller på att tömma ett hus? Det är ett stort hus och i en scen faller en stor koffert ut genom fönstret från andra våningen. Det är så jag minns det. Minns jag rätt? Är det någon av er som har läst den?

Men det var spekulationer. Nu fortsätter jag med böcker där jag är säker på vad jag talar om. Här blir det två hus och en stuga.

Först har vi då Huset vid havets slut av Elly Griffiths. Det är den tredje boken i serien med Ruth Galloway och den har jag skrivit om så titeln är en länk. Jag läste den på engelska och då heter den The House at Sea’s End.

Yacoubians hus av Alaa al-Aswamy. Den handlar om ett stort hyreshus i Kairo och människorna som bor där. Huset symboliserar Egypten och boken är kritisk mot hur landet styrs, mot diktatur och korruption. Också här är titeln en länk.

Och vem minns inte Hattstugan av Elsa Beskow om de tre tomtebarnen som bor med sin mamma i en hatt?

Temat kommer som vanligt från Ugglan & Boken och om du klickar in dig där hittar du kanske även slott och herrgårdar.

• 

• 

• 

Går det att skriva en roman om en lycklig familj? Nej, det tror jag inte. I varje fall inte om en familj som är lycklig hela tiden. Sådant finns inte och jag tror att vi inte skulle stå ut med att läsa den boken. Jag känner heller inte till någon. Gör du?

Däremot finns det gott om eländiga familjehistorier i litteraturen. Polarsommar av Anne Swärd är en sådan. Den handlar om en helt dysfunktionell familj, inte så upplyftande men boken är mycket bra. Polarsommar är Anne Swärds debutroman och den blev nominerad till Augustpriset.

Familjen i Djupandning av Anne Tyler är sannerligen inte problemfri men där finns mer av värme än i Polarsommar. (Det blev nästan en ofrivillig vits här.) En mycket bra bok som blev belönad med Pulitzerpriset 1989 och som jag ganska nyligen har läst fast det är så länge sedan den kom ut.

Och naturligtvis måste den aktuella Familjen av Johanna Bäckström Lerneby vara med i den här trion. Den handlar om en stor kriminell släkt som har dominerat i Angered i många år. Famlijen är nominerad till Augustpriset i fackboksklassen i år. Den 23 november får vi se hur det går.

Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.

Och ja, det var ännu ett spännande tisdagstema från Ugglan & Boken.

Kanske har ni redan förstått hur jag har tänkt? Min trio handlar om kärlek.

Först har vi då Lady Chatterleys älskare av D. H. Lawrence. Den handlar om Constance Chatterley och skogvaktaren Oliver Mellors och deras kärlekshistoria. En bok som gjorde skandal på sin tid. Titeln är en länk till min text om boken.

Vilhelm Mobergs kärlekspar från Utvandrarna, Invandrarna och Nybyggarna, Kristina och Karl Oskar, där hittar vi en strävsam och stark kärlek som varar länge. Den glömmer jag nog aldrig.

Harriet Vane och Lord Peter Wimsey är ett annat kärlekspar som jag inte glömmer i första taget. De förekommer i Dorothy Sayers deckare och som exempel här har jag Kamratfesten där Harriet Vane deltar i en festlighet på sitt gamla college som inte blir lika trevlig som hon hade tänkt sig.

Det var mina tre kärlekspar. Om du klickar in dig på Ugglan & Boken så hittar du fler par, kanske kärlekspar men också kollegor eller andra parhästar.

Till den här tisdagen har Ugglan och Boken givit oss ett roligt ämne, och jag är mycket nyfiken på vad de andra bokbloggarna har plockat fram.

Den bok jag omedelbart kom att tänka på var Kirke, Madeline Millers roman som jag läste tidigare i år. Hon har har skrivit en historia som är inspirerad av den grekiska mytologin och Odyseen, men hon skriver med en helt annan och tankeväckande vinkling än i de ursprungliga myterna. En roman som jag rekommenderar. Titeln är en länk till mitt inlägg.

Som andra bok vill jag framhålla Eddan. Exemplet jag har här består av både Snorres Edda och den poetiska Eddan som innehåller fennrisulven, drakar (så vitt jag minns) och världens undergång och som är så dunkel och mystisk och som kan tolkas på flera olika sätt och nog aldrig förstås helt och hållet av oss.

Och vad skulle jag välja som den tredje? Det blev ingen bok utan en dikt: Ett gammalt bergtroll av Gustaf Fröding, ur diktsamlingen Stänk och flikar. Länken går till Projekt Runeberg där ni kan läsa hela dikten.

Ja, det var min trio. Hur ser det månne ut hos de andra bokbloggarna?

Idag följer jag inte temat troget men jag hoppas att det går bra ändå. Så här är tre fiktiva karaktärer som husdjur har fått namn efter och en karaktär som jag inte tror bidrog till husdjurets namn, men som heter likadant.

Först har vi Hans och Greta. När jag var liten hade vi två undulater som hette Hans och Greta. Hans var grön och Greta var blå. Hon la ägg och vi var så förväntansfulla, men en dag låg hon död i buren. Stor förtvivlan förstås.

När jag var riktigt liten hade vi en katt som hette Måns. Det berodde absolut på Pelle Svanslösböckerna att katten skulle heta Måns fast den var en hona. Hur det kunde komma sig att det var just Måns, denne elaka katt, som vår fina katt skulle få namn efter, det minns jag inte.

Min man hade en gång en hund som hette Jack. Jag tvivlar på att den var döpt efter Ulf Lundells romanfigur, men samma namn är det i alla fall. Boken Jack har jag skrivit om och den texten hittar du här.

Nej, jag kunde inte tänka ut något annat än detta, men om du går till Ugglan & Boken så hittar du nog en massa fiktiva karaktärer som de andra bokbloggarna kan tänka sig att namnge sina husdjur efter.

Den fina bilden på Hans och Greta som är något beskuren här har Arthur Rackham gjort.

Miljö och klimat är viktiga frågor och det temat eller stråk av det kan man hitta i många böcker. Jag har valt dessa:

Elefantens fot av Madeleine Hessérus. Titeln kommer av att härdsmältan i Tjernobyl liknade en elefantfot. Hessérus bok är en roman om en svensk forskare som deltar i ett team som är stationerat utanför den förbjudna zonen. Den innehåller både kärlek och skrämmande beskrivningar av området runt kärnkraftverket.

Intelligenta växter av Stefano Mancuso och Alessandra Viola. I den här boken får vi veta massor om växternas intelligens och samarbete. Bara det borde göra oss varsamma och tänka på miljön, men den kommer också in direkt när författarna skriver om sjukdomar på majs och besprutning och om naturens egen lösning på det problemet.

Lilo av Erik Hågård. Det sägs inget om miljöförstöring klart och tydligt i den här dystopin så vitt jag minns, men jag tror att alla som läser den tänker att så här har det blivit därför att miljön är förstörd. Solen lyser obarmhärtigt, det är svårt att få tag på vatten och det finns sjunkna delar av en stad vilket får mig att tänka att havsnivån måste ha stigit.

Titlarna är länkar till mina texter om böckerna.

Och nu kan du gå vidare till Ugglan och Boken och få tips om fler böcker på temat.