Ja, nu har jag bytt diktsamling – från Dess kropp av verklighet av Anna Rydstedt till Stenkista av Lars Gustafsson. Honom har jag läst tidigare, men bara romaner, så det blir intressant att ta del av de här dikterna. Jag har haft med båda böckerna i Hett i Hyllan. Dess kropp av verklighet här och Stenkista här.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är den fjärde av Bodil Malmstens loggböcker. Den omfattar tiden maj 2009-juni 2010 och innehåller inlägg från hennes blogg samt annat material. Korta stycken alltså.
På bokens baksida läser jag:
Jag ringer firman som intygade att det inte fanns termiter när jag flyttade hit. Termitfirman skickar en sympatisk termitinspektris, termitinspektrisen tar i hand, stiger på, ser sig om, skriver kvitto på 80 euro, tackar för sig, tar i hand och går.
Det är en del av ett inlägg från den tiden när Bodil Malmsten hade flyttat från sitt hus i Finistère och bott en tid i en lägenhet i staden Saint-Nazaire vid floden Loires utlopp. Hon ville sälja lägenheten och flytta tillbaka till Sverige. Men för att kunna sälja den krävdes ett intyg på att där inte fanns termiter.
Vad kan jag säga mer om den här boken? Inte mycket. Men jag vill nog läsa den.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, Finistère och Modernista 2012.
Fårdagboken av Axel Lindén tycker jag passar bra här. Den handlar om en man som har ärvt en gård och blivit fårfarmare med allt vad det innebär av arbete och får som rymmer. En lite rolig bok med många tankar om att leva hållbart, att värna miljön och hur det kan vara svårt att leva upp till det om han ska få någon inkomst från sin fårflock..
Tiken av Pilar Quintana läste jag ganska nyligen. Det är en stark berättelse om kärlek och frustration. Huvudpersonen är en fattig kvinna som bor vid Colombias atlantkust och som blir erbjuden en valp som hon föder upp.
Omvägen av Gerbrand Bakker handlar egentligen om mänskliga problem som sjukdom, rädsla och brist på närhet, men där förekommer gäss som ni kan se på omslaget. I alla fall är det en mycket läsvärd berättelse till största delen förlagd till Wales.
Det var mina tre berättelser med husdjur i. Den som vill ha fler tips kan gå till Ugglan & Boken.
Ja, det är sant. Nu har jag läst hela Ulysses av James Joyce. Det tog nästan ett år. Vilken bok alltså! Ett bra ord för att karakterisera den är Mycket. Många sidor och mycket text. Väldigt mycket. Till exempel avslutningsmonologen kan kännas oändlig att läsa. Ord, ord ord. Man skulle också kunna säga Experiment. Hade något liknande skrivits tidigare?
Humor är också ett bra ord när man ska beskriva Ulysses. Den är faktiskt ganska rolig och säkert mycket roligare om man är mer insatt i irländsk historia än vad jag är och förstår mer av alla hänsyftningar. Vacker är den också stundvis och den har ett formidabelt språk. Nu har jag bara läst den i svensk översättning men den sägs vara mycket bra och det är så det känns att läsa den. Provokativ är ett annat ord som säger mycket om Ulysses. Joyce skrev om många ämnen som var tabu. Romanen blev till exempel förbjuden i USA. Den är också intressant när man tänker på hur den är upplagd. Alla delarna är skrivna på olika sätt. Där finns en lång inre monolog utan skiljetecken. Där finns ett ospelbart drama som är helt sanslöst. Tonen varierar också mellan de olika delarna.
Jag ska inte skriva så mycket mer om boken. Det finns andra mycket kunnigare människor som har läst den noggrant som har skrivit om den. Jag har tänkt att jag nöjer mig med att ha tagit mig igenom den. Nu vet jag betydligt mycket mer om Ulysses än vad jag gjorde när jag började och det är jag ganska nöjd med. Men det finns ett efterord av Stephen Farran-Lee i boken och där skriver han om Olof Lagercrantz bok Om James Joyces Odysseus. Den vill jag gärna läsa.
Ulysses av James Joyce, Bonniers 2014. Översättning: Erik Andersson: Efterord: Stephen Farran-Lee.
Den här boxen innehåller 11 romaner av Ross Macdonald och jag har inte läst en enda av dem. Faktum är att jag aldrig har läst något av honom fast jag skrev ett hettihyllaninlägg den 29 oktober 2020 om Finn ett offer som står bredvid boxen. Fast jag skrev ju då också att Ross Macdonalds böcker antagligen inte är min kopp te.
Vem har då köpt all denna Ross Macdonaldlitteratur? Min man förstås. Han tycker mycket om att läsa Ross Macdonald och det är han naturligtvis inte ensam om annars hade Library of America inte publicerat alla de här romanerna. De är utvalda tidsmässigt och de tre volymerna innehåller romaner från 1950-talet, 1960-talet och några senare romaner.
Ross Macdonald (1915-1983) tillhörde den hårda deckarskolan och hans privatdetektiv heter Lew Archer.
De tre volymerna är publicerade 2015, 2016 och 2017 och förlaget är Library of America som är en icke vinstdrivande organisation för att främja tillgången till de amerikanska litterära kulturarvet.
Inför den här tisdagstrion tog jag en titt i våra bokhyllor och där hittade jag nummer ett och nummer tre i trion. Annika Norlins bok hade jag lånat på biblioteket.
Kyparen och slinkan av Nina Berberova har inte en titel som jag älskar. Så vitt jag vet finns ingen motsvarighet till slinka när det gäller män, och denna nedsättande, fördömande beteckning på kvinnor tycker jag inte borde finnas. Men bortsett från det är den här novellsamlingen läsvärd. Titeln är länkad till mitt inlägg om boken och på omslaget finns både blått och en slags gul färg.
Jag ser allt du gör av Annika Norlin har också mycket blått och gult på omslaget. Jag har en vana. En del människor kanske skulle kalla det en ovana. Jag kan låna en novellsamling på biblioteket och läsa bara en novell i boken och sedan lämna tillbaka den. Och det beror inte på att jag tyckte att novellen var dålig utan på att jag oftast vill läsa noveller en och en och inte en hel samling från pärm till pärm. Nina Berberovas samling har jag läst i sin helhet, men ur Annika Norlins Jag ser allt du gör har jag bara läst två noveller. Den bästa av dem är The greatest love of all. Den var jäkligt bra så jag länkar till mitt inlägg om den. Nu har jag boken på långlån så det kan mycket väl hända att jag läser alla novellerna under sommaren.
Sjunk svenska folk! är den mest blågula bok som finns här hemma så den måste vara med idag. Det är en diktsamling av Bertil Pettersson (1932-) som kom ut 1982. Den har undertiteln och andra glada texter så kanske kan man till och med få skratta lite om man läser den. Nu får jag erkänna att det har jag ännu inte gjort. Läst den alltså. Bertil Pettersson har publicerat en lång rad diktsamlingar, tre av dem under pseudonymen Margaretha Malm. Han har också gjort humorprogrammet Blå tummen på radio tillsammans med Lasse O Månsson och det ska vara den så kallade sjuka humorns genombrott.
Om du vill ha fler tips på böcker med gult och blått på omslaget kan du gå till Ugglan & Boken.
Att säga vad som är svenskt i litteraturen är inte lätt. Vi bor i ett avlångt land där människor lever på många olika sätt. Min vinkling idag blir svenska nobelpristagare i litteratur och närmare bestämt vilka jag har läst under min bloggtid.
Här är en lista på alla svenska medborgare som har tilldelats Nobelpriset i litteratur:
Selma Lagerlöf 1909 Verner von Heidenstam 1916 Erik Axel Karlfeldt 1931 Per Lagerqvist 1951 Nelly Sachs 1966 Eyvind Johnson 1974 Harry Martinson 1974 Tomas Tranströmer 2011
Det är alltså åtta stycken och jag har läst något av dem alla men under min bloggtid bara två. Men om jag räknar hettihyllaninlägg har jag nämnt ytterligare två. Det är Harry Martinson och Eyvind Johnson. Det finns alltså mycket att tillföra på bloggen bara genom att ta en titt på den här lilla listan. Jag planerar att läsa om Gösta Berlings saga i år och så borde jag åtminstone ta mig i kragen och läsa något av Eyvind Johnson. Jag vill ju läsa både Krilon och Hans nådes tid.
Här är länkar till de inlägg på bloggen som hittills finns om litteratur av svenska författare som som har tilldelats Nobelpriset. Hettihyllaninläggen räknar jag inte med.
Sådant är alltså läget. Om jag bara minns det så vore det roligt att återkomma till de svenska nobelpristagarna i litteratur nästa nationaldag för att se om listan har utökats något.
Trevlig nationaldag önskar jag er allihop. Tack och lov att vi bor i ett demokratiskt land där litteraturen lever.
Vi har två böcker av Stina Lundberg Dabrowski i bokhyllan. Den första med titel Stinas möten skrev jag om i ett annat hettihyllaninlägg. Precis som med Stinas Möten handlar den här boken om intervjuer som Stina Lundberg Dabrowski har gjort med kända personer. Men kanske är denna lite mer djuplodande?
En snudd på havererad intervju med Catherine Deneuve blir en thriller och ett reningsbad för en intervjuare som trodde att hon sett och hört allt. Ocensurerat och insiktsfullt beskriver Stina Dabrowski sina yttre och inre resor i ett landskap befolkat av människor vi andra bara får se på tv. Hur känner man sig efter att ha blivit utslängd av regissören Ingmar Bergman? Var går gränsen mellan den djuplodande frågan och den kränkande?
Det här kanske är en riktigt bra och spännande bok?
Stina om Stina och konsten att intervjua av Stina Lundberg Dabrowski, Atlas 2011.
Temat för dagen är Å, Ä och Ö och minst en av bokstäverna ska förekomma i bokens titel. Vad har då jag gjort? Jo jag har valt två böcker som jag har läst och en från min läslista.
Å – En lång vinter av Colm Tóibin. Den blev jag intresserad av därför att jag såg tips på den i andra bokbloggar. Som vanligt har jag svårt att minnas vilka bloggar, men tack i alla fall, ni som har skrivit om den. En lång vinter är en kortroman som utspelas i en spansk bergsby och den ska vara Colm Tóibins starkaste berättelse enligt förlaget. Och nu har jag läst den fast det är sommar.
Ä – Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. Det är samma här. Jag har sett den på bloggar, bland annat hos Hannele. Den handlar om en far och två söner som sörjer modern som har gått bort. En dag ringer det på dörren och där står den fjäderklädda sorgen i form av en kråka. Eftersom den här boken har så mycket som tre ä:n i titeln vill jag ha den i dagens trio. Dessutom ska den vara bra och jag hoppas att jag läser den innan sommaren tar slut. Länk till förlaget. Länk till Hanneles blogg.
Ö – Mamma är bara lite trött av Sara Beischer. Den fanns längst bak i min läslista och eftersom jag betar av en del böcker bakifrån lånade jag den på biblioteket. Den handlar om den fyrtioåriga Minna som anstränger sig för att hinna med allt och lyckas som mor, kvinna och i arbetslivet och som drabbas av utmattningssyndrom. Länk till förlaget.
Både En lång vinter och Mamma är bara lite trött har jag alltså läst men jag har inte hunnit få ut inlägg om dem här på bloggen ännu. De kommer så småningom.
Temat kommer som vanligt från Ugglan & Boken och där kan du också hitta fler lästips.
Ja, det är bara så. Fast jag inte har läst biografin över Elin Wägner ännu som står och väntar på bokvagnen kände jag mig manad att köpa biografin över Maja Ekelöf. Hon var en betydande gestalt i min ungdom, en vänstermänniska som vi beundrade. Bara det att hon var städerska var stort. De flesta av oss i vänstern var inte arbetare men en hel del blev det under några år av politiska skäl. Visst läste jag hennes bok Rapport från en skurhink och jag tyckte att den var bra.
En stark människa måste hon ha varit och biografin tar så vitt jag förstår upp realiteterna som inte var riktigt samma som i min ganska blåögda uppfattning på den tiden. Länk till förlaget här.