Ulyssesrapport #3

Det var länge sedan jag började men jag är inte färdig än. Nu har jag kommit till den sista avdelningen som är Molly Blooms inre monolog. En lång väg dit har det varit. Stundvis har jag varit så arg på författaren. Varför utsätter han mig för detta? har jag tänkt. Hur sjutton kunde han tro att folk ville läsa allt det här? Det har känts som när jag har varit på konstinstallationer och konstnären har satt upp en massa text på väggen. Vem orkar läsa?

Jamen, det gör de ju, när det gäller Ulysses. Det finns ett tillräckligt stort intresse för att många människor ska skriva om boken och det publiceras guider och avhandlingar och artiklar. Och jag väljer ju själv om jag vill läsa Ulysses eller inte. James Joyce har faktiskt inte tvingat mig. Vad angår konstnärens text på väggen så var det kanske inte ens meningen att den skulle läsas. Man kanske bara skulle se den.

Det kan vara bra att tänka lite utanför sina vanliga banor. Det börjar visa sig att jag är ganska nöjd nu när jag har läst så här långt, inte så att jag nöjer mig med detta, nej hela boken ska läsas, men jag känner en tillfredsställelse över att veta en del om boken. Hur den är. Den är ganska så omöjlig att läsa, men den har kvalitéer, det kan jag inte komma ifrån.

Hett i hyllan #147 – Grupp Krilon

Grupp Krilon av Eyvind Johnson köpte jag i början av sommaren 2020. Den ska jag läsa i höst, tänkte jag, för jag kände att just Grupp Krilon skulle läsas om hösten. Den blev inte läst hösten 2020. Inte heller hösten 2021, fast jag är mycket intresserad av den. Så mycket annat kommer emellan, men nu tar jag upp den i Hett i hyllan, kanske ett bra avstamp som gör att det inte dröjer alltför länge innan den blir läst.

Grupp Krilon är skriven under andra världskriget som en protest mot Sveriges undfallenhet. Den kom 1941 och följdes 1942 av Krilons resa och 1943 av Krilon själv.

Från bokens baksida:

Med utgångspunkt i en ungdomlig kärlekssorg gör Johnson en upptäcktsfärd i Krilons förflutna, som liksom författarens rymmer erfarenheter från mellankrigstidens anarkistiska och konstnärliga miljöer i Paris och Berlin. Grupp Krilon är en berättelse om permittenttågens, ransoneringskortens och det nazistiska medlöperiets tid men också en kärleksfull skildring av borgerligt gemyt.

Eyvind Johnson (1900-1976) tillhör våra arbetarförfattare och har skrivit många romaner, novellsamlingar och reseberättelser. Han var ledamot av Svenska akademien och tilldelades Nobelpriset i litteratur tillsammans med Harry Martinson år 1974, något som ansågs som olämpligt, inte för att han skulle vara en dålig författare men på grund av kritik mot att Svenska akademien delade ut priset till två av sina egna medlemmar. Ju mer jag läser om Eyvind Johnson, desto intressantare verkar han, inte minst på grund av hans politiska ställningstaganden. För länge sedan läste jag Romanen om Olof och Strändernas svall. Omläsning av dem vore inte heller helt fel.

Grupp Krilon av Eyvind Johnson, Bonnier pocket 2018.

Hett i hyllan där vi uppmärksammar våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Den förra, nu och nästa

Med andra ord är temat idag Den bok jag precis har läst, läser och ska läsa. Men nu är det så att inläggen till tisdagstrion brukar jag skriva lite i förväg så det här är situationen för en vecka sedan. Då såg det ut så här. Dessutom kan jag inte vara säker på att Blödningen blir min nästa bok. Ibland trillar det in böcker hastigt och lustigt som kommer emellan. I alla fall är det här tre bra böcker, räknar jag med. Blödningen har jag ju inte läst i ännu.

Tiken av Pilar Quintana är den som jag har läst. Hon är en Colombiansk författare och boken handlar om Damaris, en fattig kvinna som bor vid Stilla havets kust och som tar hand om en hund. Tiken är den hittills enda av hennes böcker som är översatt till svenska.

Den jag just nu läser är Esther kanske av Katja Petrowskaja., Hon är en Ukrainsk författare och boken handlar om hennes sökande efter släktingar. Hon kommer från en judisk familj vars medlemmar har bott i Polen och Ukraina, bland annat. Många mördades under andra världskriget och de som finns kvar är skingrade och bor i flera olika länder.

Blödningen av Lyra Koli har jag tänkt läsa ett bra tag. Ugglans teman för tisdagstrion gav mig en puff. Nästa tisdag ska vi ju ha tema Blod.

Om du vill veta vad andra bokbloggare läser just nu kan du titta in hos Ugglan & Boken.

Hett i hyllan #146 – Letters to Alice

När jag nu tittar närmare på Fay Weldons bok Letters to Alice förstår jag inte varför den har stått så länge och väntat på bokvagnen. Den verkar mycket intressant. Fay Weldon har här skrivit ett antal essäer i brevform som handlar om varför man idag (1980-talet) bör läsa Jane Austen. Breven är ställda till en fiktiv ung student som heter Alice. På bokens baksida läser jag:

Alice, eighteen year-old student, has green spiky hair and is an aspiring novelist. A child of the modern age, she recoils at the idea of reading Jane Austen.
In a sequence of wonderfully original letters reminiscent of Jane Austen’s to her own neice, ”aunt” Fay examines the rewards of such study. Not only is her correspondence a revealing tribute to a great writer – it is also a fascinating exploration of the creativity and craft of fiction itself. Profound, witty and always diverting, it is a unique and valuable collection.

Ja, vad ska jag säga? Någon gång måste jag väl ge mig tid till att läsa den här hyllvärmaren.

Letters to Alice av Fay Weldon, Coronet Books 1985.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – De längsta böckerna jag har läst

Om de längsta böckerna skulle betyda de som har tagit längst tid att läsa skulle Ulysses ligga i topp för jag har inte kommit igenom den än fast jag började i somras. Men mer rimligt är att tolka dagens tema som de mest omfångsrika böckerna. Om de här tre exakt är de mest omfångsrika böcker som jag har läst är jag inte helt säker på, men många sidor har de så detta får bli min trio idag.

2666 av Roberto Bolaño läste jag för ganska länge sedan. 2666 har tre spår som löper samman i Santa Teresa som är en ökenstad vid gränsen mellan Mexiko och USA. I Santa Teresa härskar korruption och knarkhandel och många kvinnor är prostituerade. De tre spåren är några litteraturvetare som letar efter en försvunnen författare, en sportjournalist som kommer till staden för att bevaka en boxningsmatch och en mentalt instabil filosofilärare som försöker skydda sin dotter från ondska. Det var ganska länge sedan jag läste den här boken men jag minns att jag tyckte att den var bra. En stark upplevelse. 1053 sidor.

Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk var också en stor upplevelse att läsa. Den handlar om sektledaren Jakob Frank som levde på 1700-talet i Polen, Österrike, det som idag är Tyskland och det Osmanska riket. En bok som jag gav fem stjärnor. Jag har skrivit om boken här på bloggen så titeln är en länk till min text. 1063 sidor.

Tornet av Uwe Tellkamp handlar om de högutbildade familjerna Hoffmann, Tietze och Rohde i stadsdelen Tornet I Dresden, högt över den övriga staden. Tiden är DDR:s sista sju år där människorna lever med angiveri och måste balansera försiktigt och väga sina ord för att klara sig. Musik och läsning ger näring och skämt om regimen fungerar som en ventil. Romanens undertitel är ”en historia från ett sjunket land” vilket säger en del om stämningen. En bra bok som är prisbelönt i Tyskland. 971 sidor.

Det var tre tegelstenar som jag rekommenderar. Om du vill ha tips på fler kan du titta in hos Ugglan & Boken.

Ganska många böcker …

fick jag på födelsedagen och det var helt enligt önskan. Jag har läst dem för länge sedan och kom plötsligt på att jag ville ha dem. Förhoppningsvis leder det till att jag läser dem igen. Presenten bör också medföra att vi skaffar oss fler bokhyllor för som det är nu får de faktiskt inte plats.

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust kom i översättning av Gunnel Wallquist mellan 1964 och 1982. Det måste ha varit på 1980-talet jag läste dem. Den här blå utgåvan kom 2021 och förlaget är Bonniers. Det är samma översättning vilket inte är så konstigt. Den fick mycket bra kritik när böckerna kom och det måste ha varit ett gigantiskt arbete att översätta alla dessa knappt 4 000 sidor text.

Det här är böcker som kräver eftertänksam läsning och som känns bra att ha istället för att låna dem..

Hett i hyllan #145 – Där vi en gång gått

Där vi en gång gått är en roman om Helsingfors och människorna som bor där under 1900-talets första hälft. Det är en stad i oro, och med ständig växtvärk. Gaslyktan blir elljus, jazzen stiger iland från Amerika och den nya tidens fotografier bjuder på oväntade avklädda sensationer. Vi får möta en grupp människor, de flesta från den finlandssvenska medelklassen, men några med enklare bakgrund och andra bra mycket rikare.

Det är naturligtvis inte så här lugnt hela tiden i romanen. Finland har ju en historia med flera krig så jag kan tänka mig att berättelsen är både stämningsfull och dramatisk. Vi har fått den här boken av en god vän, men varken jag eller min man har läst den. Att jag inte har läst den borde jag göra något åt. Jag har läst två böcker tidigare av Westö, så vitt jag minns, och den läsningen är jag nöjd med.

Där vi en gång gått av Kjell Westö, Bonnier pocket 2015. Romanen kom ursprungligen ut 2006.

Sedan jag började blogga har jag läst en bok av Kjell Westö och det är Den svavelgula himlen.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Klubbar, föreningar och hemliga sällskap

Först tar vi boken i mitten, Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger. Det är en egendomlig historia där den unge Knut får ett uppdrag av ett hemligt sällskap och reser till Paris. Allt är mycket vagt. Vad går det ut på? Men bra är det. Jag tyckte om boken. Claes Hylinger har skrivit två böcker till om Knut och det hemliga sällskapet, Den stora sammankomsten och I det hemliga sällskapets tjänst. Jag läste alla tre i en pocketvolym, men den finns inte tillgänglig längre, om inte på bibliotek.

Härnäst vill jag nämna Mannen som var Torsdag av G K Chesterton (1874-1936) Den handlar om poeten Gabriel Syme som värvas av Scotland Yard för att infiltrera en anarkistorganisation. Han spelar då anarkist så skickligt att han väljs in i gruppen som ska utföra nästa attentat. Tyvärr föll jag inte riktigt för den här boken. Min känsla för humor stämde kanske inte överens med den i boken? Den räknas i alla fall som en klassiker och kom urspugnligen 1907.

Sist har vi Sällskapet för ofrivilliga drömmare Av José Eduardo Agualusa. Han är en angolansk författare och romanens handling är förlagd till Angola och Brasilien. Den handlar egentligen inte om någon organiserad förening. Kanske kan man tänka att personerna har ett sällskap i drömmarnas värld, för boken handlar om drömmar på olika sätt, egendomliga drömmar på natten och drömmen om frihet. Jag har skrivit om boken på bloggen så titeln är en länk.

Temana till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Om du tittar in där kan du få tips på fler böcker.

Ukrainsk litteratur

Yukiko Duke tipsar i sin Youtubekanal om Ukrainsk skönlitteratur. Länk här.

Så bra att hon gör det. Det enda jag har läst tidigare är en bok av en författare med rötter i Ukraina, nämligen Marina Lewycka. Av henne har jag läst En kort historia om traktorer på ukrainska. Men i sin Youtubekanal tipsar alltså Yukiko Duke om ett flertal böcker och författare som verkar betydligt intressantare. Jag har reserverat ett par av dem på biblioteket.

Så om du vill ha fördjupning och ökad förståelse av Ukrainas historia, svårigheter, människor och kultur rekommenderar jag dig att ta en titt på Youkiko Dukes boktips.

Hett i hyllan #144 – Svenska bilder

Här har vi nu en av min mors gamla skolböcker, Svenska bilder av Carl Snoilsky. Det är en av böckerna som jag tog från föräldrarnas bokhyllor när vi tömde huset. Nu står den i poesihyllan och där har den stått utan att bli öppnad.

Antagligen läste vi också något av Snoilsky på gymnasiet, men det enda som jag har ett svagt minne av är hans sonett Gammalt porslin. Dikterna i Svenska bilder har jag aldrig läst. De handlar om diverse historiska händelser och personer. Mycket kungar, och hjältar, men också bilder från ”folket”. Vill jag läsa den? Det är tveksamt, men dikten med titeln En afton hos fru Lenngren gör mig lite nyfiken.

Svenska bilder finns på Litteraturbanken.

Carl Snoilsky (1841-1903) var greve, diplomat, biblioteksman och skald.

Svenska bilder av Carl Snoilsky, Hugo Gebers förlag 1944.
Boken är alltså en skolupplaga med noter och förklaringar på slutet. Ursprungligen kom Svenska bilder ut 1886.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.