Hett i hyllan #81 – Hej lättja

Vad är nu detta? tänker jag när jag drar ut den här boken ur hyllan. Ska man maska på jobbet? Jag som alltid har tyckt att det är nedbrytande att ha för lite att göra på jobbet och låtsas som om jag är fullt sysselsatt. Men mest nedbrytande är det förstås att ha alldeles för mycket att göra, att vara överhopad med arbete och ha oförstående chefer. Särskilt om man jobbar med människor, som i vården, och de får lida när man inte hinner och orkar.

På bokens baksida läser jag:

Hej lättja är en provocerande, underhållande och nästan nödvändig handbok för att överleva i arbetslivet. Den har väckt enorm uppmärksamhet i Frankrike och snabbt blivit en bästsäljare i flera länder.

Corinne Mayer hävdar bestämt att de stora företagen suger musten ur sina anställda och utnyttjar dem utan att erbjuda någon möjlighet till utveckling. Företagen skapar fogliga och fega tjänstemän som tiger av pur rädsla för att svara fel, klä sig fel eller helt enkelt förlora arbetet. (Det står alltid folk i kö som vill ha ens jobb.)

Nu är det dags att vända på steken och hög tid för de anställda att istället utnyttja företagen. …

Enligt baksidestexten verkar det som om författaren vänder sig till människor som jobbar på kontor i det privata näringslivet. Det kanske är bredare upplagt i själva boken. Det vet jag inte. Men jag hoppas att kontorstjänstemännen inte arbetar hos medicintillverkande företag eller de som tillverkar skyddsutrustning till vården eller respiratorer, om de ska gå omkring med en pärm och låtsas att de jobbar. Om statstjänstemän finns med hoppas jag verkligen att de inte arbetar på Försäkringskassan eller Folkhälsomyndigheten eller Socialstyrelsen och på så sätt försenar viktigt arbete.

Nåväl. Jag blev visst provocerad. Man ska säkert inte ta det här så bokstavligt och det är nog dumt att säga mer när jag inte har läst boken.

Hej lättja – om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet av Corinne Maier, Svenska Förlaget 2005. Översättning: Agneta Sellin.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Slott, kojor och andra hus

Egentligen finns det nog många hus som jag har befunnit mig i när jag har läst böcker. En bok som jag särkilt funderade på när det här temat kom är Tio syskon i en ömtålig berättelse av Kerstin Strandberg. Det är en släktkrönika, men är inte ramberättelsen att ett antal släktingar håller på att tömma ett hus? Det är ett stort hus och i en scen faller en stor koffert ut genom fönstret från andra våningen. Det är så jag minns det. Minns jag rätt? Är det någon av er som har läst den?

Men det var spekulationer. Nu fortsätter jag med böcker där jag är säker på vad jag talar om. Här blir det två hus och en stuga.

Först har vi då Huset vid havets slut av Elly Griffiths. Det är den tredje boken i serien med Ruth Galloway och den har jag skrivit om så titeln är en länk. Jag läste den på engelska och då heter den The House at Sea’s End.

Yacoubians hus av Alaa al-Aswamy. Den handlar om ett stort hyreshus i Kairo och människorna som bor där. Huset symboliserar Egypten och boken är kritisk mot hur landet styrs, mot diktatur och korruption. Också här är titeln en länk.

Och vem minns inte Hattstugan av Elsa Beskow om de tre tomtebarnen som bor med sin mamma i en hatt?

Temat kommer som vanligt från Ugglan & Boken och om du klickar in dig där hittar du kanske även slott och herrgårdar.

Det finns fördelar med att ha en läsande man

Till exempel lånade han hem Kapten Haddocks ordbok från biblioteket och då kunde också jag bläddra i den och ha roligt åt de skruvade skällsorden och kraftuttrycken som Hergé och den svenske översättaren Björn Wahlberg har hittat på. Ofta har Wahlberg kunnat översätta de franska uttrycken men han har också fått skapa egna svenska. I förordet läser jag att huvudpersonen i Bengt Ohlssons roman Jazz är farligt skriver en doktorsavhandling om Haddocks språkbruk och det leder till att jag stoppar in ännu en bok i min boklista.

Nåväl, vad sägs om Asfaltplågare, Enveten mygghjärna i ättiksspad, Kräkvinspimplare och Lurvig ananas? Det är nyttigt att le och skratta, sägs det.

Men min mans boklånande är inte begränsat till Kapten Haddock. Om inte min man hade presenterat Band av Domenico Starnone och Warlight av Michael Ondaatje för mig hade jag med stor sannolikhet inte läst dem. Och hade han inte ställt De nakna och de döda av Norman Mailer i vår bokhylla hade jag nog inte läst den heller. Det här är bara några exempel. Det är inte alls dumt att leva med en människa som älskar att läsa och som ofta lånar och köper böcker som jag inte skulle ha tänkt på.

Hett i hyllan #80 – Fursten av Nicolò Machiavelli

Nicòlo Machiavelli (1469-1527) bodde i Florens, var son till en advokat och tillhörde en gammal adelssläkt. Han gjorde karriär inom statsförvaltningen och anlitades även som diplomat. Men det rådde hård maktkamp i den florentinska staten och när Medici åter kom till makten 1512 åtalades Machiavelli för konspiration, torterades och hotades av dödsstraff. Han klarade sig emellertid och efter det var han enbart författare.

Fursten publicerades 1532 och det är Machiavellis mest berömda verk. På omslaget till vår bok finns ett citat ur ett brev som Machiavelli skrev till en vän:

Eftersom Dante säger att det inte finns någon kunskap om man inte minns det man fattat, har jag noterat det som förefallit mig väsentligt vid konversationen med antikens män och sammanställt en liten skrift De Principatibus (Om furstendömen). Där har jag fördjupat mig så mycket jag kunnat i detta ämne och diskuterat vad furstendömen är, vilka slag det finns, hur de förvärvas, hur de upprätthålls och varför de förloras.

Fursten är ett verk om statskonst och makt som diskuteras än idag. Jag har länge gått och tittat på den svarta bokryggen i hyllan. Då och då har Machiavelli och Fursten nämnts i olika sammanhang men jag har ännu inte läst den här boken. Nu har jag som ni ser dragit ut den ur hyllan och tittat lite närmare på den. Jag vill absolut läsa Fursten. Frågan är när det kommer att ske.

Fursten av Niccolò Machiavelli, Atlantis 2012. Översättning, inledning och kommentarer: Paul Enoksson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Familjeliv

Går det att skriva en roman om en lycklig familj? Nej, det tror jag inte. I varje fall inte om en familj som är lycklig hela tiden. Sådant finns inte och jag tror att vi inte skulle stå ut med att läsa den boken. Jag känner heller inte till någon. Gör du?

Däremot finns det gott om eländiga familjehistorier i litteraturen. Polarsommar av Anne Swärd är en sådan. Den handlar om en helt dysfunktionell familj, inte så upplyftande men boken är mycket bra. Polarsommar är Anne Swärds debutroman och den blev nominerad till Augustpriset.

Familjen i Djupandning av Anne Tyler är sannerligen inte problemfri men där finns mer av värme än i Polarsommar. (Det blev nästan en ofrivillig vits här.) En mycket bra bok som blev belönad med Pulitzerpriset 1989 och som jag ganska nyligen har läst fast det är så länge sedan den kom ut.

Och naturligtvis måste den aktuella Familjen av Johanna Bäckström Lerneby vara med i den här trion. Den handlar om en stor kriminell släkt som har dominerat i Angered i många år. Famlijen är nominerad till Augustpriset i fackboksklassen i år. Den 23 november får vi se hur det går.

Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.

Och ja, det var ännu ett spännande tisdagstema från Ugglan & Boken.

Månadens språk är franska

Franska författare har jag läst en del av ändå, från Jules Verne när jag var barn till Marguerite Duras som vuxen. Som del i Månadens språk läser jag nu:

En man som sover av Georges Perec. Han levde mellan 1936 och 1982. Både hans far och mor dog under andra världskriget, fadern som soldat, modern i förintelsen. Han växte upp hos sin farbror och faster. Hans mest berömda verk ska vara Livet, en bruksanvisning. Den är på 600 sidor och handlar om ett hyreshus och människorna som bor där. Den består av många historier som blandas om vartannat, så vitt jag förstår, och det har sagts att den ska vara postmodernistisk. Perec är också känd för att ha skrivit en bok utan att använda bokstaven e. Jag har valt en liten tunn bok att läsa nu när jag börjar nosa på Perecs verk. En man som sover handlar om en ung student som drar sig undan från andra människor.

En okänd man av Marguerite Yourcenar. Hon levde mellan 1903 och 1987 och hon är främst känd för sina historiska romaner. Yourcenar är hennes författarnamn. Hon föddes som Marguerite Antoinette Jeanne Marie Ghislaine Cleenewerck de Crayencour och var dotter till en fransk förmögen jordägare. Hennes mamma kom från den Belgiska adeln. Den enda bok jag har läst av Yorcenar är Hadrianus minnen, men det var länge sedan. Marguerite Yourcenar föddes i Bryssel men bosatte sig i USA 1939. Hon valdes in i den Belgiska kungliga akademien 1970 och var den första kvinnan som valdes in i Franska akademien år 1981. En okänd man ska handla om den holländske vagabonden Nathanaels korta men händelserika liv under 1600-talet.

Månadens novell kommer också att bli fransk. Jag har nyligen köpt novellsamlingen Insekt av Claire Castillon. Dessutom står Samtycket av Vanessa Springora och väntar på bokvagnen, så det blir mycket franskt den här månaden.

Om du är intresserad av de franskspråkiga författare som jag har läst under min bloggtid har du en lista här nedan. Om du vill läsa mina inlägg kan du söka på författarnamnet i sökrutan uppe till höger.

  • Nina Bouraoui
  • Marguerite Duras
  • Patrick Modiano
  • Anny Romand
  • Françoise Sagan
  • George Sand
  • Jean-Paul Sartre
  • Georges Simenon

Och det var allt om Månadens språk för den här gången.

Hett i hyllan #79 – Finn ett offer av Ross Macdonald

Ross Macdonald är pseudonym för Kenneth Millar. Han levde mellan 1915 och 1983 och var en amerikansk-kanadensisk författare i den hårdkokta stilen. Huvudpersonen i de flesta av hans böcker är privatdetektiven Lew Archer som ska vara tuff men medmänsklig enligt Wikipedia.

På bokens baksida läser jag:

När privatdetektiven Lew Archer, på väg till Sacramento med en låda marijuanacigaretter bak i bilen, tar upp en passagerare som svävar mellan liv och död, råkar han in i ett nät av farliga frågor. Archer får tampas med en samling individer bland vilka det gäller att slå ofta, slå hårt och slå först och för vilka övervåld och korruption är lika naturligt som att andas luft eller äta kvällsmat. Hemliga passioner och undangömda lidelser bryter plötsligt i dagen och avslöjar ett drama, vars brutala intensitet tvingar läsaren att ställa samma frågor som den djupt engagerade privatdetektiven:

VEM VAR OFFRET? VEM VAR MÖRDAREN?

Jag har aldrig läst Ross Macdonald och jag misstänker att han inte riktigt är min kopp te. Men jag har ändå lust att ta del av något som han har skrivit. Min man tycker mycket om att läsa honom och det är kanske typiskt så att män gärna läser Ross Macdonald, men inte så gärna Elly Griffiths som jag kan tycka om att läsa ibland. Men eftersom jag är kvinna och vi så vitt jag förstår ibland vill läsa det som våra män intresserar sig för (Och om män gör det motsatta så tycker jag att det är jättebra.) så kan jag tänka mig att läsa något hårdkokt någon gång. En annan orsak är att genren hålls högt av många och eftersom jag både är litteraturintresserad och nyfiken vill jag veta lite mer. Ross Macdonald har skrivit noveller också så jag kan läsa en lite kortare text om det känns bättre.

Finn ett offer av Ross Macdonald, Bonniers 2002. Översättning: Ruth och Mårten Edlund. Boken ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Parhästar/duos/kärlekspar etc. i litteraturen

Kanske har ni redan förstått hur jag har tänkt? Min trio handlar om kärlek.

Först har vi då Lady Chatterleys älskare av D. H. Lawrence. Den handlar om Constance Chatterley och skogvaktaren Oliver Mellors och deras kärlekshistoria. En bok som gjorde skandal på sin tid. Titeln är en länk till min text om boken.

Vilhelm Mobergs kärlekspar från Utvandrarna, Invandrarna och Nybyggarna, Kristina och Karl Oskar, där hittar vi en strävsam och stark kärlek som varar länge. Den glömmer jag nog aldrig.

Harriet Vane och Lord Peter Wimsey är ett annat kärlekspar som jag inte glömmer i första taget. De förekommer i Dorothy Sayers deckare och som exempel här har jag Kamratfesten där Harriet Vane deltar i en festlighet på sitt gamla college som inte blir lika trevlig som hon hade tänkt sig.

Det var mina tre kärlekspar. Om du klickar in dig på Ugglan & Boken så hittar du fler par, kanske kärlekspar men också kollegor eller andra parhästar.

Hett i hyllan #78 – Tio plus en

På 1970-talet läste jag Sjövall-Wahlös deckare med Marin Beck som utredare. Jag hörde att de skulle vara inspirerade av Ed McBain och jag läste en eller två Ed McBain-deckare då men blev inte särskilt imponerad. De var väl okej men Sjövall-Wahlös böcker var bättre, tyckte jag.

Ed McBain (1926-2005) var en amerikansk författare och dramatiker. Han föddes som Salvatore Albert Lombino, tog namnet Evan Hunter 1952 och har skrivit ett flertal romaner under sitt vanliga namn men sina kriminalromaner under pseudonymen Ed McBain. Det Sjövall-Wahlö inspirerades av var Ed McBain-deckarna om poliserna i 87:e polisdistriktet i en amerikansk storstad, böcker där polisarbetet framställdes mer realistiskt än i många andra kriminalromaner.

Tio plus en som står i bokhyllan är inte den eller en av dem som jag läste på 1970-talet, alltså är den en hyllvärmare. Boken handlar om en krypskytt som skjuter den ena människan efter den andra och som poliserna försöker få fast.

Om krypskytten inte sköt på måfå, hur många namn hade han då på sin dödslista? Och vem var hans nästa offer?

Det är den korta texten på omslagets baksida. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken för att se om min reaktion blir densamma som på 1970-talet.

Tio plus en av Ed McBain, Bokförlaget Bra Böcker 1986. Översättning: Majken Cullborg.

Den som ansvarar för Hett i hyllan här i bloggvärlden är Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Gudar, väsen, tomtar och troll

Till den här tisdagen har Ugglan och Boken givit oss ett roligt ämne, och jag är mycket nyfiken på vad de andra bokbloggarna har plockat fram.

Den bok jag omedelbart kom att tänka på var Kirke, Madeline Millers roman som jag läste tidigare i år. Hon har har skrivit en historia som är inspirerad av den grekiska mytologin och Odyseen, men hon skriver med en helt annan och tankeväckande vinkling än i de ursprungliga myterna. En roman som jag rekommenderar. Titeln är en länk till mitt inlägg.

Som andra bok vill jag framhålla Eddan. Exemplet jag har här består av både Snorres Edda och den poetiska Eddan som innehåller fennrisulven, drakar (så vitt jag minns) och världens undergång och som är så dunkel och mystisk och som kan tolkas på flera olika sätt och nog aldrig förstås helt och hållet av oss.

Och vad skulle jag välja som den tredje? Det blev ingen bok utan en dikt: Ett gammalt bergtroll av Gustaf Fröding, ur diktsamlingen Stänk och flikar. Länken går till Projekt Runeberg där ni kan läsa hela dikten.

Ja, det var min trio. Hur ser det månne ut hos de andra bokbloggarna?