Idag har jag en gammal bok med i Hett i hyllan. I den finns två böcker av Selma Lagerlöf inbundna och det är novellsamlingen En saga om en saga och romanen Liljecronas hem. Ingen av dem har jag läst.
Boken jag har i hyllan ingår i serien Skrifter och den kom först ut 1933 och har sedan kommit i flera upplagor. Boken är alltså utgiven av förlaget och det är inte ägaren som har bundit in de två verken tillsammans.
Men ursprungligen kom novellsamlingen En saga om en saga ut 1908 och den innehåller nio berättelser. Liljecronas hem publicerades första gången 1911. Den ska handla om en prästgård där en elak styvmor flyttar in. Hon blir en plåga för både tjänstefolket och den vackra prästdottern.
Som sagt har jag inte läst den här boken men nog vill jag läsa denna min hyllvärmare av självaste Selma Lagerlöf.
En saga om en saga, Liljecronas hem av Selma Lagerlöf, Bonniers 1938. Ingår i bokserien Skrifter.
Vatten, det är ett spännande ämne som vi har fått från Ugglan & Boken. Vatten som är livsviktigt och samtidigt så farligt. Därför är det inte konstigt att vatten är betydelsefullt i många berättelser. Här är tre romaner som jag har valt ut där vatten spelar stor roll:
De osynligaav Roy Jacobsen, om en fiskarfamilj på en ö i Nordnorge.
Blå av Maja Lunde, om klimatförändring och vattenbrist.
Fallvatten av Mikael Niemi har jag inte läst men det vill jag göra. Den tillhör de böcker som jag är intresserad av men som jag inte läste när den kom ut. Fallvatten publicerades 2012 och handlar om hur en damm i Norrland brister och hur en enorm vattenvåg väller fram som en tsunami och hur några olika människor tampas med katastrofen.
De osynliga och Blå har jag skrivit om så de titlarna är länkar till mina texter.
Om du vill se fler böcker om vatten kan du gå till Ugglan & Boken.
Vi gjorde en stor utrensning av böcker hösten 2018. Vi köpte också två bokhyllor. På så sätt fick alla våra böcker plats och vi fick även växtutrymme. Men nu när vi närmade oss hösten 2020 hade det börjat bli trångt igen. Ändå var skillnaden stor den här gången eftersom böckerna nu är ordnade och vi vet vad vi har. Ja, ungefär.
Men vad skulle vi göra åt dagens situation? Jo, i hallen har vi en bokhylla som vi inte har använt till böcker utan istället till paraplyer, vantar, halsdukar, reflexer, solhattar och annat som råkar hamna där. Inte behöver vi tre hyllplan till detta när vi också har ett stort skåp i hallen, tänkte vi och så lyfte vi dit alla John Dickson Carr-deckarna och alla böckerna av Stig Trenter. Här ovan ser ni var Trenterböckerna stod tidigare.
Och nu har vi lite växtutrymme igen som jag har fördelat så att det finns lite extra plats på varje hylla. (Ja jag har jobbat på bibliotek.) Det känns så skönt att titta på bokhyllorna och veta att vi kan stoppa dit lite till. Vad vi gör när det blir fullt igen är en framtida fråga.
På min bokvagn står sedan över ett år A Room full of Bones av Elly Griffiths. Det är den fjärde av hennes deckare i serien med arkeologen Ruth Galloway. Jag har med nöje läst de tre första och vill gärna läsa också denna. Jag tycker om miljön i Norfolk, anknytningen till arkeologi och historia och beskrivningen av relationerna mellan människorna. Och jag uppskattar att berättelserna inte är äckliga och innehåller en massa onödigt våld. Jag räknar med att jag kan ha glädje av att läsa också denna.
Från bokens baksida:
Night falls on Halloween eve. The museum in King’s Lynn is preparing for an unusual event – the opening of a coffin excavated from the site of a medieval church. But when archaeologist Dr Ruth Galloway arrives to supervise, she finds the museum’s curator lying dead beside it.
Det jag har skrivit om del 1-3 kan du läsa om här och här.
A Room full of Bones av Elly Griffiths, Querqus 2012.
Tänk att det slumpade sig så att jag precis har läst en bok om en hund! Nej, det beror på dagens ämne att jag just läste Lost Dog av Kate Spicer som min man hade köpt för ett tag sedan. Men det ångrar jag inte. Boken är läsvärd och titeln är en länk till min text om boken.
Sedan måste jag ha med den underbara berättelsen Hunden av Kerstin Ekman, om den lilla hunden som kommer vilse i skogen och ska försöka överleva där. Lost Dog beskriver en hundägares känslor och tillvaro men Kerstin Ekman berättar utifrån hundens perspektiv. Det är spännande och levande och rörande – kort sagt: Läs den!
Tio hundar och en katt är en antologi som står i vår bokhylla. Där har jag läst Mats Gellerfelts berättelse Den oförglömlige som jag har haft som månadens novell. Titeln är en länk till mitt inlägg.
Det var mina tre tips om böcker om och med hundar. Som vanligt är det Ugglan & Boken som står för temat och hos henne finns inte bara hennes egna tips utan också länkar till andra bokbloggares hundtrios.
Vad läser jag? Den frågan skulle kunna besvaras kort och lätt. Helt enkelt det ni ser på bloggen. Men Bokdivisionen hade ett intressant inlägg för några veckor sedan, Nytt eller gammalt? och jag tänkte spinna vidare lite om min egen läsning.
Min läsning ska helst vara varierad men det finns genrer som jag inte läser, eller i stort sett inte läser. Det är romance och feelgood. Kriminallitteratur har jag läst en hel del tidigare, men nu blir det inte så många deckare och thrillers och det blir mest skönlitteratur och bara lite facklitteratur.
Men variation vill jag ha – alltså böcker från olika länder, om olika ämnen och skrivna på olika sätt. Vad jag vill ha ut av en skönlitterär bok är naturligtvis upplevelsen, känslorna, att få använda min fantasi och bli underhållen. Men jag tycker också om att få lära mig sådant jag inte visste, att få tränga in i olika människors, kulturers och tidsepokers liv och tänkande. Och så tycker jag om att läsa böcker som är skrivna på olika sätt och jag är intresserad av hur författarna har lagt upp sina böcker och hur de har löst de många problem som finns i skrivandet.
Jag vill alltså läsa författare som använder språket på olika sätt. Jag tycker bäst om böcker som är lite stramt och sakligt skrivna, men där känslor och ibland bråddjup ligger under texten, men andra sätt att skriva tycker jag också om. Tänk till exempel på P O Enquist och Bodil Malmsten, så olika stil. Eller P O Enquist och Niklas Rådström. Jag uppskattar båda två.
Nyutgivningen kan jag inte alls hänga med i. Det kommer ut så många böcker. Dessutom finns det så många böcker som har givits ut tidigare som jag inte läste då men som jag gärna vill läsa nu, så jag förmår helt enkelt inte läsa allt nytt och intressant som ges ut men några blir det förstås.
Och så försöker jag skriva om alla böcker som jag läser här på bloggen. De jag har läst och inte skrivit om är undantag. Så det som ni ser här är min läsning som ger mig mycket glädje och jag hoppas att det jag skriver här kan ge något även till dig.
Förut, när det var så rörigt i våra bokhyllor, fick jag syn på den här boken och tänkte: Jaha, Mare Kandre, den har jag läst. Men nu när jag tittar närmare efter inser jag att det har jag inte alls gjort. Ännu en oläst spännande bok i hyllan. Inte alls dumt.
På baksidan läser jag:
En ångestfylld men upprorisk kvinna ligger på analyssoffan hos doktor Dreuf. Kvinnoöden ur alla tider trängs och larmar inom henne och pinar henne med sin samlade plåga och förnedring. Här på divanen får de röst och gestalt och skrämmer nästan vettet ur doktorn.
Det låter ganska förskräckligt, men boken ska vara hejdlöst rolig och en sarkastisk uppgörelse med självgod manlighet och kvinnohat. Och tittar man på omslagsbilden och ser att Mare Kandre har skrivit Quinnan och inte kvinnan då börjar man nog ana att det kan stämma.
Mare Kandre (1962-2005) är en intressant författare som lämnade oss alltför tidigt. Om jag tänker efter har jag inte ens läst hälften av hennes böcker. Jag borde läsa fler.
Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, Bonniers 1994.
Temat som vi har fått från Ugglan & Boken till denna tisdag är alltså Jorden runt. Jag väljer att göra nerslag i tre av jordens alla länder i tre olika världsdelar. Här är några böcker som jag har läst i år och skrivit om på bloggen.
Alla titlarna är länkar till mina texter om böckerna så jag skriver inte mer om dem i det här inlägget.
Men nu är jag ganska så nyfiken på vad jag kommer att få se hos de andra bokbloggarna. Om du klickar in dig på Ugglan & Boken så hittar du deras böcker.
Under juli månad har jag tjatat en del om tegelstenar och här har vi alltså en till som står i bokhyllan, men som jag inte har läst. Jag har hittills undvikit att läsa Ulysses eftersom jag har tänkt att den är alltför mastig och svår. Modernistisk och alltför tjock, nej jag vågar inte. Det har varit min inställning. Ändå har jag i många år, ända sedan 1970-talet, ägt en utgåva av Ulysses på danska. Men läst av mig blev den inte och numera har jag den inte kvar. Ska man läsa en bok i översättning så ska den helst inte vara alltför gammal. Den här blå hyllvärmaren är en svensk nyöversättning från 2012.
Och nu börjar jag ändra mig. Dumt tänkt. Helt klart korkat. Varför inte sätta igång och läsa den? Är det för svårt så är det. I så fall har jag ändå läst tre sidor, eller fjorton eller så och då vet jag ju lite om vad det här är för en bok i alla fall. Jag läser nämligen inte bara för upplevelsen. Jag läser också av nyfikenhet – att jag vill veta hur en viss bok är.
Från baksidestexten:
Den 16 juni 1904 – Då James Joyces Ulysses tilldrar sig – är en dag som har gått till litteraturhistorien. Det är den dag då annonsackvisitören Leopold Bloom äter en smörgås, går till synes planlöst i Dublin och tänker på sin otrogna hustru. Det är den dag då den unge poeten Stephen Dedalus samtalar, skryter, super och grubblar över sin döda mor. Dagen slutar i en natt då Molly Bloom i en vindlande inre monolog vakendrömmer om make och älskare.
Ulysses av James Joyce, Bonniers 2014. Översättning: Erik Andersson.
James Joyce levde 1882-1941 och Ulysses kom ut första gången 1922.
När jag nu har kommit till den andra Tisdagstrion sedan Ugglan och Boken sparkade igång den verksamheten igen har jag fått en del att fundera på. Favoritplatser och miljöer i böcker som jag har läst?
Men efter lite tankearbete landade jag i detta:
Island, denna märkliga ö som jag aldrig har besökt. Men det är något särskilt med Island, detta karga landskap med vulkanisk verksamhet, och det gjorde att jag läste alla deckarna av Arnaldur Indridason med kriminalaren Erlendur Sveinson. Som exempel här har jag valt Glasbruket, en bra deckare där de, så vitt jag minns, använde sig av den stora gendatabasen som de har på Island för att lösa fallet.
Stora , gärna gamla hus på landsbygden. Där kan hända mycket, kärlek och drama och mystik. Ibland spökar det i de stora husen. Jag föredrar när det är subtilt och krypande. Ibland sker där mord och detektiven samlar alla de misstänkta i biblioteket på slutet. Som exempel har jag valt The Haunting of Hill House av Shirley Jackson.
Myllrande, bullriga och larmande stora städer där jag i verkligheten inte skulle trivas alls, men som är spännande att läsa om. Som exempel här har jag valt Neapel och den första boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett: Min fantastiska väninna.
Och nu blir det spännande att se vilka platser och miljöer som de andra bokbloggarna har valt.
Mösstanten 